Gunnar Hökmarks kritik av påstått socialdemokratiska ståndpunkter är inget annat än ett krampaktigt försök att förvilla. Det är i huvudsak högermajoriteter som med ideologisk blindhet styrt Europa de senaste åren. Facit är en förödande och allt djupare kris.
När det gäller Sverige stämmer det att statsfinanserna är relativt goda. Huvudorsaken är det finanspolitiska ramverk som byggdes upp av socialdemokratiska regeringar på 90-talet. Det har gett en unik stabilitet i den svenska ekonomin. Att regeringen nu uppvisar tendenser till att vilja bryta mot delar av det är därför oroväckande.
Samtidigt är statsfinanserna bara en del i den ekonomiska politiken. En minst lika tung del är jobben. Där har regeringen misslyckats kapitalt. Arbetslösheten i Sverige ligger över åtta procent och är högre än i nästan alla jämförbara länder i Europa. Ungdomsarbetslösheten har stigit till 24,5 procent. Det är sämre än EU-snittet och långt sämre än i jämförelseländer som Danmark, Tyskland, Österrike och Nederländerna.
Regeringen och Hökmark väljer dock att passivt blunda för detta misslyckande. Det kan vi inte acceptera. Betydligt mer måste göras i jobbfrågan. Det socialdemokratiska målet är ambitiöst men realistiskt: till 2020 ska antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU. Vi vill se större investeringar i utbildning, forskning och innovationer. Vi vill se en starkare välfärd som gör det möjligt för fler att jobba mer. Vi vill se en aktiv arbetsmarknadspolitik med insatser från dag ett och med snabba kompetenslyft för att de arbetslösa ska kunna ta alla de lediga jobb som faktiskt finns.
När det gäller Europa är Hökmarks höga svansföring anmärkningsvärd. Det är ju precis hans högermedicin som använts med så usla effekter. De extrema åtstramningarna, de sänkta investeringarna och den passiva arbetsmarknadspolitiken har bara gjort krisen värre. Den utbredda massarbetslösheten är förödande. Att en enig ekonomkår nu tar avstånd från denna medicin är fullt logiskt. I dagarna har även kommissionsordföranden Barroso konstaterat att medicinen inte fungerar. Som en av 10 vice-ordföranden i EU-parlamentets EPP-grupp har Hökmark ett direkt ansvar för detta politiska haveri – som ju även slagit mot jobben i Sverige. Med sjunkande efterfrågan i Europa har de svenska expertföretagen fått problem.
Vi har i stället konsekvent förespråkat en mer avvägd ekonomisk politik där kontrollerade besparingar kompletteras med investeringar i utbildning, forskning, infrastruktur och grön omställning. Denna helhetssyn är en förutsättning för att det via bättre tillväxt och mer dynamiskt jobbskapande ska gå att få kontroll på underskott och skulder.
Det finns allvarliga problem i den svenska och europeiska ekonomin. I det läget vore det lämpligt om Hökmark lade sin energi på att rätta till de egna misstagen i stället för att försöka pracka på oss åsikter som vi inte har.