Hur många ungdomar anser att de tjänar för mycket?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag håller med Maud Olofsson på en punkt i hennes senaste utspel om att ta bort anställningsskyddet för ungdomar. Vi är överens om att ungdomsarbetslösheten är ett oerhört stort problem för Sverige och framtiden. Förvisso så görs krafttag från regeringens sida men ytterligare insatser måste göras och kommer säkert att göras.
Maud Olofsson säger att hon som svensk politiker inte ska lägga sig i avtalsrörelsen men i samma andetag så anser hon att ungdomar är för dyra att anställa. Att Maud Olofsson är emot kollektivavtal är ingen större nyhet men att hon även tycker att ungdomar i Sverige tjänar för mycket och är för dyra att anställa är ett intressant ställningstagande.
Lagen om anställningsskydd (LAS) är sedan en ändring (1 juli 2001) uppbyggd på anställningstid vid respektive företag (om man är anställd efter 1 juli 2001) och inte som det var förut, på hur gammal du är. Personligen så tycker jag att Lagen om anställningsskydd redan nu slår hårt oftast mot ungdomar, men lagen är faktiskt ganska logisk. De borgerliga har redan nu lyckats försämra LAS genom att införa undantag för arbetsplatser med färre än tio anställda, vilket bland annat slagit hårt mot gravida kvinnor.
Jag har träffat många ungdomar som redan nu känner sig utsatta i sina anställningsförhållanden och dom anser att LAS bör skärpas upp. Hur skulle Maud Olofssons nya förslag slå emot till exempel unga kvinnor som planerar att bilda familj och skaffa sig barn?
Maud Olofsson förordar ett förslag som gör att ungdomar hamnar i en oerhört utsatt situation. Hon säger att ungdomarna har en dåliga förutsättningar på dagens arbetsmarknad, samtidigt lägger hon ett förslag som innebär att ungdomarna kommer i en rättslös position gentemot företagen och arbetsgivarna.
Är det ett sånt här Sverige som vi vill ha i framtiden efter valet i september?
DEBATT
Dan Nilsson är riksdagskandidat för socialdemokraterna och LO-fackens ordförande i Västervik.