Hur privat är religion?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur kan religion vara en privatsak i en miljö med krav att i yttrandefrihetens namn fritt häda även Gud Fader själv, som föregående ledarsida krävde? Samtidigt som yttrandefriheten för det enligt Guds ord heliga, men politiskt inkorrekta och kontroversiella, är så gott som obefintlig.
Inte bara våldsamma religiösa fanatiker behöver eftertanke. Många sekulariserade demokratiska samhällen behöver bli varse att den proklamerade religions- och yttrandefriheten utövas allt mer på de icke troendes villkor under påverkan från samhällsmakten. Det finns även ärligt troende fridfulla människor som i hjärtats renhet nitälskar för Gud. Inte ens riksdagen respekterar deras tro. Vi har en tydlig utveckling att våra demokratiska rättigheter fylls allt mer med syndigt innehåll och det heliga blir förträngt och smädat. Vi får inte kalla till exempel abort för vad det är i avseende på fostret, då refuseras man. Ser ingen lösning utom genom Guds kraft.
BREV TILL
LEDARSIDAN