DEBATT: Hur ska Sverige styras i framtiden?

Hur skall Sverige styras i framtiden? Hur många beslutsnivåer behöver Sverige? Skall tyngdpunkten förskjutas från central nivå till kommuner och regioner? Klarar vi i framtiden våra välfärdsåtaganden?
Om dessa frågor kretsar den statliga ansvarskommitténs arbete under landshövding Mats Svegfors ledning. Den viktigaste utredningen sedan Axel Oxenstiernas tid har något sagt. Nåväl, det är nog att ta i. Men visst är det viktiga avgöranden vi står inför.
De som försöker underskatta vårt lands problem ? åldrande befolkning, ökande utanförskap, svagare tillväxt, ökande behov, geografiska slitningar, arbetskraftsbrist, sviktande solidaritet ? gör ett stort misstag. Utmaningarna är många. Det är positivt att märka att insikten om allvaret verkar finnas i kommittén ? i varje fall så här långt!
Kommittén har i sitt första betänkande gjort antal observationer:

Medborgarperspektivet är centralt. Vår utgångspunkt är ett samhälle med aktiva och ansvarstagande individer, som är beredda att ta ett större ansvar. Min grunduppfattning är att beslut alltid bör fattas på lägsta effektiva nivå. I många frågor innebär det en starkare lokal framtoning, så nära medborgaren som möjligt. Medborgarnas önskemål och behov blir alltmer sammansatt. Dagens strukturer anpassar sig dåligt till nya behov, till exempel den bristfälliga integrationspolitiken.
Det finns en skarp kritik från kommun/landsting mot det ökande statliga styret. Regering och riksdag ställer krav men låter bli att betala. Rättighetslagstiftningen har ökat i omfattning. Det har minskat lokala och regionala politikers inflytande, men stärkt den enskilde medborgarens ställning.

Sjukvårdens organisation är i stöpsleven och landstingens framtid ifrågasatt. Jag anser att regionaliseringen har kommit för att stanna, Sverige behöver en tydlig politisk nivå för de regionala utvecklingsfrågorna. Men om detta innebär att landstingen skall vara kvar i sin nuvarande form är jag mera osäker om. Jag tror på en samhällsmodell som är öppen för olika styrmodeller i olika regioner, det vill säga ett asymmetriskt styre.
Den kanske mest kontroversiella frågan är hur långt det är rimligt att gå för att hela Sverige skall få likvärdig service och omsorg, till exempel vad gäller förlossningsvård eller kirurgi? Eller äldreomsorg, barnomsorg och skola? Självfallet skall samhället sträva efter att ge någorlunda likvärdiga villkor över hela landet. Men jag tror att det i framtiden blir allt svårare att upprätthålla samma kvalitet inom vikiga välfärdsområden, något som vi hittills tagit för givet.
En tänkbar väg är att fastställa en viss miniminivå inom välfärdssektorn kopplad med en statlig finansiering i botten samt en tydligare rättighetslagstiftning för dem som behöver extra stöd av samhället. Vi kommer nog också att få acceptera större geografiska skillnader och i ökande utsträckning vara beredda att flytta för att få alla våra behov uppfyllda.

Även om orosmolnen är många, ger internationaliseringen, EU och våra många invandrare Sverige nya möjligheter och förutsättningar att möta framtiden.
Att EU-frågor måste komma närmare både beslutsfattare och vanliga medborgare visar med all tydlighet den stora EU-skepsisen i vårt land. Den kommunala och regionala nivån behöver tidigare vävas in i beslutsprocessen för att lättare kunna förankra kommande EU-beslut. Här vilar ett särskilt ansvar på alla förtroendemän. EU är en del av inrikespolitiken!

Vågar inte kommittén lyfta på alla stenar eller väljer den att väja för de svåra frågorna, då kommer problemen för vårt land och för oss svenskar att bli etter värre.
Mats Svegfors har aldrig varit den enkla retorikens fånge. Han har både kunnat utmana och nyansera.
Det är hoppfullt.
Däremot tycker jag att regeringens förmåga att tänka nytt är mer begränsat. De tilläggsdirektiv som kommittén fick i somras var till del en besvikelse. Skall alla de villkor som regeringen ger utredningen uppfyllas, blir manöverutrymmet för nytänkande högst begränsat.
Och då kommer besvikelsen bli stor! Det blev bara en tumme! Jag hoppas att jag har fel!

Debatt: Hur ska Sverige styras i framtiden?