Hur starka är centerns Mauderater?

Stor förändring. I dag torsdag startar centerpartiets riksstämma i Kalmar. Inför stämman har DN intervjuat partiledaren Maud Olofsson, som faktiskt kan sägas ha genomfört en lika stor förändring av sitt parti som någonsin Fredrik Reinfeldt av moderaterna.

Västervik2007-08-30 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad Maud Olofsson framför allt har gjort är att hon har suddat ut alla misstankar om att centern inte är att lita på som borgerlig regeringspartner. Centern har under flera tillfällen i sin historia valt att samarbeta med socialdemokraterna snarare än med de andra borgerliga partierna. Detta hände senast i mitten av 1990-talet, då centern under Olof Johansson närmast bodde i socialdemokraternas ficka.
Olof Johansson ska visserligen motta Bramstorpsplaketten - centerns finaste utmärkelse - under riksstämman, men det är uppenbart att hans agerande ställde till med stora trovärdighetsproblem för centerpartiet. Maud Olofsson har på ett skickligt sätt lyckats återupprätta de andra borgerliga partiernas - och väljarnas - förtroende för centern och det ska hon hållas räkning för.

Frågan är dock hur förankrad centerns förändring är bland fotfolket. På det kommunala planet förekommer åtskilliga blocköverskridande samarbeten, där centern valt att strunta i Allianssamarbetet för att i stället regera ihop med socialdemokraterna.
Denna typ av konstellationer ställer naturligtvis till problem för centerns trovärdighet även på riksplanet. Man frågar sig hur centern kan delta i Allianssamarbetet ibland, men välja att stå utanför ibland. Är det sanktionerat av partiledningen?
I DN-intervjun flaggar Maud Olofsson för en bensinskattehöjning, som allra minst hennes egna väljare och sympatisörer kommer att gilla. Självfallet är denna höjning av en redan för hög skatt ett offer på den politiska korrekthetens altare, en symbolisk åtgärd i en klimatdebatt som fullständigt håller på att gå överstyr.

Bilisterna betalar redan mer än sin del av kostnaderna för bilismen och vägtrafiken. Men det är trist att Maud Olofsson inte kan hålla sig i från symbolpolitiken. Hon vet, lika väl som alla andra som satt sig in i frågan, att det inte är de svenska privatbilisterna som är bovarna när det gäller koldioxidutsläpp.
Men man ska kanske inte klaga. Tanken på vad Olof Johansson hade kunnat ställa till med i klimatfrågan om han fortfarande varit centerledare är inte något man vill fördjupa sig i.
Läs mer om