Hur visste utrikesministern det?
Visste hon? Utrikesminister Laila Freivalds hade svårt att komma ihåg. Foto: Mark Earthy/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Jag visste det då men kan inte komma ihåg det nu", svarade utrikesminister Laila Freivalds på frågan om hennes närmaste medarbetare, kabinettssekreterare Hans Dahlgren, var i tjänst på annandag jul 2004.
Utrikesministern är inte den enda i gänget med - sanna eller påhittade - minnesluckor nu eller då. Hur minns hon nu att hon visste det då?
Förväntningarna var högt ställda inför de avslutande utfrågningarna i KU. Både utrikesministern och statsministern i svarandebåset efter några veckors uppvärmning, där samtliga utfrågade haft den enda och uteslutande uppgiften att avvärja kritik mot Göran Persson.
KU:s granskning av statsråden är en kraftmätning mellan regering och opposition. Oppositionen vill sätta dit ministrarna så hårt det går, medan majoritetens företrädare på kritiska punkter skyddar och skyler över. KU:s vice ordförande Göran Magnusson är Göran Perssons handgångne man i slagväxlingen. Det som ändå ökat intresset för årets utfrågningar är det faktum att socialdemokraterna regerar i minoritet, med hjälp av två stödpartier.
Fortsättningsvis sker följande: Antingen tycker miljöpartiet att utrikesminister Laila Freivalds är en fena till utrikesminister och har all kompetens att leda ett departement, eller också förenar sig miljöpartisterna med de borgerliga i ett misstroendevotum. Då avsätter riksdagens majoritet en minister för första gången i svensk historia med nu gällande grundlag.
Skäl saknas inte. Redan dagarna efter katastrofen var det mesta av den folkliga ilskan riktad mot Laila Freivalds. Oförtjänt eller inte, var det hon som fick bära hundhuvudet för regeringens oförmåga att ta reda på och förstå information. Katastrofkommissionens rapport bekräftade den bilden, men den slog också fast att statsministern ytterst hade ansvaret.
Detta faktum kan rädda kvar Laila Freivalds i regeringen, om Göran Persson själv vill det.
Miljöpartiet kommer nämligen inte att rösta mot Göran Persson i riksdagen, vilket annars vore det sakligt och logiskt rimliga. Det skulle innebära regeringskris och troligen nyval. Så hårt - och rättvist - törs inte heller oppositionen, av taktiska skäl, sätta åt statsministern och riskera ett extraval ett halvår före det ordinarie. Göran Persson sitter trygg, och han försöker inte dölja det.
Alltså fick Laila Freivalds svara kort, hårt och nästan lite aggressivt i KU, klappad på axeln av statsministern. Statsministern själv klädde sig i säck och aska, bad alla om ursäkt och förlåtelse och beklagade alla drabbade. Ursäkta mig, men jag vet ju att en riksdagsmajoritet inte avsätter mig före valet.
Återstår att se om Persson på eget bevåg låter Freivalds lämna regeringen. Hon är en belastning i valrörelsen, men hon slutar med all sannolikhet efter valet i alla fall, med ålderns rätt. Att ge henne sparken nu, skulle bara illustrera den dåliga omdömet utnämna henne till utrikesminister, så statsministern kommer inte ett svika henne.
KU-förhören har inte lyckats få fram så mycket nytt. Det politiska spelet har överskuggat sökandet efter fakta. Den information som är mest saknad just nu, är den som gäller hur riksdagspartierna tänker sig att rösta vid en eventuell misstroendeförklaring. Där har inte förhören bidragit med någon ny information.
Vi visste det då och kommer ihåg det nu.