Hyfsat, men långt kvar till toppen
På väg upp. Med moderaternas Harald Hjalmarsson vid rodret har Västervik kraftfullt förbättrat sitt företagsklimat, men långtifrån tillräckligt. Foto: Magnus glans
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Västerviks-Tidningen har den senaste veckan haft stora rubriker om två uppmärksammade och intresseväckande årliga undersökningar:
Dels tidskriften Affärsvärldens rankning av landets arbetsmarknadsregioner i fråga om den ekonomiska tillväxten. Hur bra eller dåligt står det till med ekonomi, sysselsättning och välstånd på olika håll i landet? Hur ter sig utvecklingen?
Dels Svenskt Näringslivs omfattande och djuplodande kartläggning av företagsklimatet i landets kommuner. Vilka är betingelserna för företagande, driftighet och arbete? Går det bättre eller sämre än förut? Hoppfullt eller modstulet?
Vad det förra anbelangar har det gått käpprätt utför för Tjustbygden mellan 2004 och 2005. Ett ras i tillväxtligan med 29 placeringar till absoluta botten speglar komplikationerna i Electroluxsmällens kölvatten, med hög arbetslöshet och försämrade inkomster.
Affärsvärldens tillväxtmått är den aktuella lönesumman i regionen, och med en tiondels procent plus orkar Västervik precis hålla näsan över vattnet. Jämfört med de flesta andra svenskar har Västerviksborna blivit bra mycket fattigare. Som kollektiv. Medan välståndet i exempelvis toppkommunen Kiruna ökat med över sex procent, har det stått stilla i Västervik.
Nog för att det kan se dystert ut. Å andra sidan är potentialen för en ljusning så mycket större, i synnerhet när man tar det senare - det vill säga bilden av företagsklimatet - i beaktande. Visserligen sker förbättringen här från en låg nivå, men den ändå remarkabel, för att uttrycka sig återhållsamt.
Det var inte så värst länge sedan som Västerviks kommun notoriskt stack ut med sitt usla företagsklimat. Företagsamhetens förtroende för kommunens politiska ledarskap och myndighetsutövning var inte mycket till förtroende, om man säger så, i den mån det ens var märkbart. Västervik verkade dömt att ligga och skvalpa i bakvattnet som företagarkommun.
Efter maktskiftet 2002 har det svängt dramatiskt. De senaste åren har Västervik steg för steg förbättrat både sin situation och sin position i rangordningslistorna. Och i år har det lossnat på allvar. Västervik är den tredje snabbast klättrande kommunen i Svenskt Näringslivs pejling av företagsklimatet. Från det tidigare bottenskiktet har kommunen därmed hämtat upp sig till nästan den exakta mittenpositionen, nämligen 144 av landets 290 kommuner.
Man kan alltid spekulera i orsakerna, och det har förvisso sitt intresse. En del kan det sannolikt hänga ihop med den politiska uppladdning som Electroluxkraschen drev fram. Företagsamhetens och entreprenörskapets betydelse kom i fokus som sällan förr, och behovet av en nytändning avtecknade sig i eldskrift. Mycket handlar det om att se möjligheterna i det nya snarare än att tyngas av det förflutna.
Men lika sannolikt är detta långtifrån den enda förklaringen, knappast ens den huvudsakliga. Tyngst väger gissningsvis det enkla faktum att kommunen fick en borgerlig majoritet under ledning av en moderat politiker, som talar företagarens språk med företagare. Detta tar sig uttryck i en förändring av attityder och relationer till företagsamheten, som formar sig i företagarnas betyg av klimatet.
Inte desto mindre är Västervik alltjämt bara en medelmåtta, och det finns åtskilliga pinnhål kvar att klättra för en kommun som vill kalla sig företagsam och prestera en tillväxt på anständig nivå.