Kenneth Hardy Axelsson och ”sakkunnig privatperson” Gunnar Iselau varnar oss ännu en gång för att lägga en budget där även skolan måste anpassa sina kostnader. Deras tema är detsamma som tidigare – ”ge oss de pengar vi kräver, annars tar ni inte ert ansvar som huvudman för skolan”. Skolan är viktig, men den är faktiskt inte den enda verksamheten i vår kommun. Vi förtroendevalda har även ansvar för helheten, och då kan inte de nära 40 procent som skolan utgör av budget ses som ett fridlyst område.
I omskrivande termer uppmanas vi politiker att strunta i de siffror och statistik som med all tydlighet visar att skolans problem i Västervik och i Sverige inte främst är ett resursproblem. Iselau uppmanar oss att ”öppet möta verkligheten bakom statistik och jämförelsetal”. Hardy Axelsson ställer okända begrepp som ”statiska pengar” och ”humanekonomi” i motsats till kommunal ekonomi, men gissningsvis tror vi att han menar samma sak.
För perioden 2000-2009 visar den för skribenterna så förhatliga statistiken från exempelvis OECD att resurserna till grundskolan i Sverige var i snitt 35 procent högre per elev än i Finland. De högre resurserna gav våra ungdomar en position som är 14 steg lägre än det i täten placerade Finland vad gäller läsförmåga, kunskaper i matematik och naturvetenskap hos grundskolans 15-åringar enligt undersökningen PISA. För oss blir den självklara logiska frågan som måste ställas – hur kan vi utnyttja resurserna bättre? Uppenbarligen är något fel när mer in ger mindre ut. Hardy Axelsson och Iselau resonerar annorlunda. Deras enda recept – mer pengar till samma undervisning och organisation. Gapet i kunskaper vill de alltså stänga med en svensk skola som inte bara kostar 35 procent mer än i Finland, utan kanske hela 100 procent eller ännu mer? Det smärtsamma beskedet är att de resurserna finns inte, har aldrig funnits och kommer inte att finnas. Verkligheten måste mötas med anpassning. Vi vet att svåra omställningar kräver tid och resurser. Därför har vi i år avsatt 25 miljoner för att just klara den omställningen, när budgeten krymper både som en allmän besparing och som en alltför sen anpassning till minskat elevantal. Även den dialoginbjudan där Barn och utbildningsnämnden riktar sig till föräldrarepresentanter och personal i förskola ska ses som en vilja att bidra till en hållbar och kvalitetssäkrad skola och förskola för framtiden. Vi har också tagit kontakt med vår finländska vänort Närpes i det svensktalande Österbotten för att undersöka intresset för ett kunskapsutbyte på samma sett som vi vill lära och samverka med andra framgångsrika kommuner. Kanske finns intresse från lärare i Västervik som vill hjälpa våra ungdomar till bättre färdigheter och kunskaper genom att lära från inte minst framgångarna i Finland?