I kamp mot sossestatens kval
Malplacerat. Inte är det lätt att få glöd i Internationalen ens om man är förstamajtalande kommunminister Sven-Erik Österberg och får hjälp på traven av SSU:s Ellinore Wretlund. Foto: ANDERS STEINER
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det hade inte statsrådet, trots Västervikspolitikernas enträgna uppvaktande av regeringen om ytterligare draghjälp med jobben. Regeringen tycker väl att den gjort nog för ett tag med fördubblingen av fångvårdskommersen i Gertrudsvik.
Och det var väl lika så gott det. Jobben och utvecklingen och framtiden kan i längden aldrig byggas på ännu mera offentlig expansion. Hemligheten - som inte är någon hemlighet - heter fler och växande företag. Men där har Sven-Erik Österberg så mycket mindre att komma med, även om han vill få oss att tro motsatsen.
Elva "plusjobb" till Västervik, som led i kampen mot ungdomsarbetslösheten, ville han också gärna värma de glesa publikleden med från podiet i stadsparkens bitande snålblåst.
Sven-Erik Österberg hör inte till de mest karismatiska, och det är inte så lätt att väcka ovationer, när man dessutom har mest gammal skåpmat att servera och inga makthavare att demonstrera mot än sig själva. Desto mera samvetsgrant redovisade han metodiskt område för område hur socialdemokratin format den svenska mönsterstaten - "byggt landet", som det heter i LO:s valaffischering.
Det var jobben och utbildningen, skatterna, socialförsäkringarna, äldreomsorgen, sjukvården och det ena med det andra. Det lät som det lät från de flesta andra socialdemokratiska talarstolar, kan man tänka. På första maj-fronten intet nytt.
Mycket mera än nostalgin finns ju numera knappast att haka upp arbetarrörelsens traditionstyngda högtidsdag på, oavsett om det är valår eller inte. Som politisk manifestation har den inte mycket av sältan kvar. Den unisont avsjungna Internationalen manar till kamp emot kvalen också i Västerviks stadspark, de kval man lagt på sig själv efter decennier vid maktens köttgrytor.
Till råga på allt har konkurrerande krafter numera gjort första maj till någon sorts allas egendom. I Västervik demonstrerar den mer extrema marginalvänstern på Stora torget, miljöpartisterna är ute och tågar lite varstans, kristdemokraterna gör en maffig manifestation på föräldrarnas rätt till egen barnomsorg (som knappast appellerar till färrer än någon av Sven-Erik Österbergs valparoller). Och högerut håller ungmoderaternas ordförande Johan Forssell ett modernt förstamajtal på nätet.
Det har gått inflation i första maj, och ur led är tiden. Men lite piggar det upp.
Tiderna förändras, och med den politiken. Arbetarrörelsens pionjärer demonstrerade första maj med krav på lägre skatter för arbetarna. I dag agiterar kommunministern mot lägre skatter för låg- och medelinkomsttagare och för högre skatter för alla. Alla skall med. Står det på på demonstrationsplakaten.
Och kommunministern berättar om allt som socialdemokratin har gjort, gör och kommer att göra för att alla skall ha jobb och företagsamheten växa och frodas. Samtidigt är arbetslösheten historiskt hög mitt i dånande högkonjunktur och ingenstans ökar företagsamheten långsammare än i Sverige. Varför? Alla skall ju med.
Men rätt skall vara rätt. Faktiskt läste Sven-Erik Österberg ur sitt manus upp ett par riktigt underhållande gliringar om Det Stora Högerspöket Fredrik Reinfeldt, moderaternas partiledare. Framför retar han sig på den bild som Fredrik Reinfeldt målar upp av moderaterna:
"Den dag påven konverterar till buddismen blir moderaterna Sveriges nya arbetarparti."
Nå, det finns ändå en skillnad: Påven har inga buddister i sin kyrka. Men moderaterna är nästa största parti bland LO-medlemmarna.