I överdrifternas tidevarv

Västervik2005-05-26 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är inte speciellt begåvat att i ett tv-program inför hela svenska folket påstå att alla män, i negativ bemärkelse, är djur. Man får väl tolka det så att Roks företrädare i sitt arbete inom kvinnojouren sett många mäns offer - och det är ingen uppmuntrande syn, det kan jag verkligen intyga - men därifrån att formligen beskylla alla män för att vara potentiella misshandlare är steget långt. Att dessutom likna den delen av männen som misshandlar vid djur, är en oförlåtlig förolämpning och kränkning av alla på jorden levande djur, men benämn dessa män gärna "djuriska", ett ord med en helt annan innebörd.
Ordföranden i Roks tycks helt glömma bort, att det också finns kvinnor som misshandlar sina män, ett fenomen jag också stött på under mina år i kampen mot kvinnomisshandel. Senast i förrgår bevittnade jag en provokation från en kvinna, vars make jag beundrar för och förvånas över det sätt han hanterade situationen, lugnt och sansat. Att han inte hade ett djuriskt sinnelag, fick jag verkligen ett påtagligt bevis för.

Under min levnad har jag mött otaliga män vars hustrur och sambor varit levande bevis för att de inte blivit misshandlade i sina förhållanden, varken psykiskt eller fysiskt. I diskussioner med andra, både kvinnor och män, har det aldrig framkommit annat än att de flesta män är fredliga varelser, i varje fall inte värre än vi kvinnor.
Men mina fallbesksrivningar av misshandlande män är ingen nöjesläsning vill jag lova. Det är beklagligt att seriöst arbetande medlemmar i kvinnojourer runtom i landet får klä skott för detta tanklösa uttalande, men vi lever ju överdrifternas tidevarv. Det är inte så länge sedan vi kunde läsa, skrivet av någon utbildningsförstörd forskare, att var tionde man vi möter på gatan är en pedofil. Och om han inte redan är det rent praktiskt så är han en presumtiv sådan!

De flesta misshandelsfall begås under påverkan av droger eller alkoholhaltiga drycker, vilket betyder i förlängningen att vi inte kan förvänta oss att eländet minskar av sig själv, eftersom flödet över gränserna är så gott som ohämmat när det gäller i varje fall brännvinet. Det måste arbetas mot problemet i förebyggande syfte, både i skolor och på arbetsplatser. Vi måste lära människor att ingripa genom att polisanmäla och vittna vid rättegångar. Alla måste få veta varför kvinnorna inte "bara" går, utan stannar kvar. Och ingen i världen ska försöka inbilla någon att det finns en enda kvinna som vill bli psykiskt nertryckt, förolämpad, fysiskt slagen och i värsta fall misshandlad till döds.
DEBATT
Katarina Power, Västervik, är fri debattör.
Läs mer om