Det gläder mig att vi delar uppfattningen om att vi ska ha en "Sveriges bästa skola". Dock skiljer vi oss åt i vad det betyder och vad som krävs för att nå fram. Gunnar Jansson (S) ser skattehöjning och att skicka in mera av medborgarnas pengar som enda lösningen. Det är ett tekniskt och uppgivet svar och ett sätt att visa på misslyckande, inte på bra ledarskap.
För föräldrar, elever och lärare är det kvalitet på undervisning som är det viktiga. Frågar du en förälder om det är viktigast att behålla en liten landsortsskola med lärare som tvingas undervisa i upp till 16 olika ämnen (det finns sådana exempel), eller satsa på kvalitet i en skola med certifierade lärare och ämnesbehörighet väljer de flesta givetvis det senare med barnets bästa för ögonen.
De kloka föräldrarnas röst hörs för övrigt för lite i den diskussion som nu förs.
Hur mycket ska skolan då spara nästa år? Är det 35 miljoner som Gunnar Jansson pekar på? Eller 23 miljoner kronor som den faktiskt tilldelade ramen säger? Mycket blir en sifferexercis som skymmer den reda blicken. Det viktiga är vad vi får för pengarna - vilken kvalitet vi kan leverera.
Gunnar Jansson talar till exempel inte om att Västervik satsar mellan 10 och 20 procent mer på förskola och grundskola än den svenska genomsnittskommunen 2012, trots besparingarna.
Inte heller berättar han att vi gör en extra höjning av lärarlönerna utöver avtalen med 11,5 miljoner från och med 2013. Den största extra höjningen i landet. Kvaliteten på lärarnas undervisning betyder mer än antalet elever per lärare.
Vi är i en omställningsfas i kommunen och i skolan. Egentligen handlar det om hela vår välfärd - blir vi inte modernare och effektivare med pengar och kan vi inte leverera mot individens/medborgarens ökade krav på kvalitet kommer vi att drabbas hårt och inom kort.
Det är också en avgörande skillnad på tekniska och så kallade adaptiva problem som kräver flexibla och kreativa lösningar. Det i särklass vanligaste misstaget i allt ledarskap är att man identifierar adaptiva problem som tekniska - det vill säga att det finns en färdig lösning, en utstakad väg att gå. Det är det misstaget som Gunnar Jansson och hans parti nu gör. Mera pengar löser allt.
Tro inte på det. Det finns ingen färdig lösning. I det problemlösande ledarskapet utmanas och uppmuntras vi i stället att själva hitta svaren och vi delar ansvaret när det går dåligt, såväl som när vi lyckas. Det är ett sådant ledarskap vi ska ha för att bygga Sveriges bästa skola. Vi måste staka egen väg, tillsammans. Vi måste också vara beredda på viss destruktion för att skapa det nya.
Vi måste dessutom få olika enheter att samverka och köra lika fort. I dag är vi som bilar på en motorväg - en del rusar fram i 120, några tar det försiktigt i 70.
I slutänden är det bara resultatet som räknas. Om det inte blir bra så kvittar alla våra ansträngningar.
För mig inkluderar Sveriges bästa skola goda och balanserade finanser, ett ledarskap som har förmåga att göra rätt bedömningar, de bästa medarbetarna, en tydlig strategi och en väl utvecklad förmåga att hantera kriser.
Utan en ordnad ekonomi kommer vi slita våra medarbetare mellan hopp och förtvivlan och bara skapa fokus på pengar, inte på kvalitet, det pedagogiska uppdraget.