I vilken värld lever Marita Ulvskog?
Överraskar. Marita Ulvskog, partisekreterare (s), överraskar med att agera känslomänniska. Foto: Pontus Lundahl/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Måndagen efter valet ansåg hon att valförlusten inte var en förlust. I lördags hade hon kommit fram till att det var det.
Kanske är Ulvskogs problem med oklar verklighetsuppfattning att hon har en felprogrammerad hjärna?
Det blev stor uppståndelse när framlidne före detta partisekreterare n Sten Andersson använde dessa ord för att beskriva folkpartiledaren Bengt Westerberg i valrörelsen 1988.
Vid den tiden var pudlar en sorts hundar och inget politiskt begrepp för att manipulera opinionen efter ett klavertramp. Men i lördags övade Ulvskog självkritik, för att hon i den folkpartistiska dataintrångsskandalen tyckte att fp-ledaren Lars Leijonborg uppträtt som en våldtäktsman som ger offret skulden.
Nu är Ulvskogs ståndpunkt att det inte var ett bra uttalande. Hon förklarar det med att hon var vansinnigt arg. Hon är nämligen en känslomänniska.
Ursäkta, men om det är något som den offentliga personen Ulvskog utstrålar, så inte är det känslor. Det kanske sjuder under hennes svala yta och bakom hennes utmärkt välartikulerade sätt att tala. Men varför var hon "känslomänniska" just denna gång? Partisekreteraren har sannerligen haft mycket god självkontroll vid de tillfällen då hon tvingats kommentera raden av skandaler i sitt eget parti.
Det går an att jämföra med Ulvskogs famösa uttalande om regeringsskiftet 1976 - "det kändes som en statskupp". 30 år senare och mognare förblir det uppenbart så för Ulvskog att det är något moraliskt fel när någon annan än socialdemokratin regerar landet. S-makt, alltid, är hennes program.
Alla har sina egenheter. Ulvskogs kan tänkas tjäna henne väl som partisekreterare, men i ett parti vid makten. Varför hennes dagar på partiets näst viktigaste post objektivt sett borde vara räknade. Ty hennes parti är i starkt behov av att på ledande poster ha personer som förmår se verkligheten och har hjälp av sin utstrålning.
Ulvskogs politiska personlighet är sådan att man kan tro att Göran Persson, efter jovialiske och utåtriktade Lars Stjernkvist, valde henne för att själv kunna framstå som en Trivsel-Torsten i alla lägen.
För socialdemokratin har Ulvskog före valet varit fel person på fel post. Två fel gör inte ett rätt efteråt heller.
Med hänvisning till medlemmarna säger hon att hon inte som Göran Persson tänker avisera sin avgång. Men hon skrämmer nog en hel del i sitt eget parti när hon säger att hon måste ta ansvar för att partiet har en "fungerande lösning" efter extrakongressen i mars.
Ulvskog stod nära förre partiledaren Ingvar Carlsson, hon har tjänat på olika poster under Göran Persson. Men ingen nämner henne som partiledarämne. Det har sina skäl. Men så känslomänniska hon säger sig vara verkar hon inte bry sig. Hon ska ju stå för den "fungerande lösningen".
Blir det så är det bara till att gratulera alliansen.