Ideologiernas anpassning

Västervik2007-08-14 00:09
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Elise Claeson är författare och fri skribent."Där kommer min favoritkonservativ", ropade en känd marknadsliberal förtjust när han såg - mig. Jag trodde först att han pekade på någon annan av alla som kom till tankesmedjan Timbros mingel. Men det var mig han pekade på. Gräddan av frihetliga Ayn Rand-människor stirrade nyfiket och villrådigt på mig. Positiva omdömen om konservativa var de inte vana vid. Det syntes i deras ansikten. Jag har aldrig kallat mig eller blivit kallad konservativ förr, så jag måste också ha sett nyfiken och villrådig ut.
Varför omfamnas jag, som i åratal skrivit omoderna texter kring illiberala ämnen som moderskap, familj och hem, nu plötsligt av en marknadsliberal? Varför blir en urtidsödla som jag inbjuden till marknadsekonomiska fester - och varför går jag dit?
Väluppfostrad borgerlig alliansartighet? Kanske, men i det lilla mingelögonblicket var vi, utan att riktigt veta om det, ett svenskt exempel på de förändringar som är på gång inom de politiska ideologierna.

Liberalerna har vunnit slaget om ekonomin. Marknadsekonomi och kapitalism regerar. Alla andra ideologier har tvingats anpassa sig. Kommunist-Kina är ett bra exempel. Socialdemokraterna i Sverige och Labour i England är andra. För att inte tala om republikanerna i USA och Tories i England. Därför går vi på Timbros kalas. Liberalerna hade ju rätt. Men bara till hälften.
För samtidigt visar all forskning entydigt på att de konservativa har vunnit slaget om människan. Hon är varken en individualist eller en social konstruktion utan en robust biologisk varelse som är helt beroende av sina medmänniskor. Konservatismens fokus på familjen och den lilla världen visade sig vara rätt. All forskning om hjärnan och evolutionen bekräftar detta. Två av 1900-talets ismer, socialismen och feminismen, hade fullständigt fel om människans natur. För könet sitter i hjärnan, inte i politiken. Liberalismen hade delvis fel. Människan är ingen individualist. Hennes natur är gemenskap och beroende.
Det vi nu bevittnar är ideologiernas anpassning till ny kunskap om samhället och människan.

Anpassningen till marknadsekonomin går ganska smidigt eftersom den numera är globaliserad och svår att kontrollera och stoppa. Anpassningen till den nya kunskapen om människan är svårare, eftersom den luktar konservatism. Och konservativa vill vi ju inte vara, åtminstone inte i Sverige. Vi vill ju vara moderna individualister - med välfärdsstatens beskydd.
Den svenska statsindividualismen skapades av socialister och liberaler; en socialliberal orgie i utopisk modernism och feminism. Svensken skulle bli en ny jämställd människa.
Särbeskattningen är deras främsta samarbetsprodukt, en världsunik konstruktion som ligger i krig med människans natur. Familjen avskaffades i svensk skattelagstiftning. Svensken har tvingats till omänskliga värderingar för att överleva. Kanske är det därför världens modernaste och friskaste folk också är världens mest sjukskrivna, världens tryggetsnarkomaner. Hur globalliberalt är det? Statsindividualismen har nått vägs ände och den ideologiska reträtten har börjat.
De konservativa och socialisterna har anpassat sig till marknadsekonomin. Nu måste de marknadsliberala och socialisterna anpassa sig till människans natur. Det måste få ta sin tid. Först ut är liberalerna.
Att utnämnas till favoritkonservativ och omfamnas av en marknadsliberal är väl vad man får tåla som bevis på att man har rätt. Men att tala om mamma, barnen, familjen, den lilla världen och det civila samhället är egentligen inte konservativt. Det är bara rätt mänskligt. (SNB)
DEBATT
Läs mer om