Inför ordningsomdöme i betyget
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De flesta i skolvärlden delar vår bedömning att bristen på arbetsro är en del av förklaringen till de försämrade resultaten. Det är alltid de elever som har störst svårigheter som förlorar mest när det är oroligt i klassrummet. Flera undersökningar har visat att barn från klassiska arbetarhem i högre grad än barn från akademikerhem misslyckas med att nå gymnasiebehörighet, och därför utestängs från vidare utbildning. Få diskussioner borde just nu vara viktigare än att nu samtala om hur vi kan ändra denna utveckling.
Naturligtvis vill alla lärare och rektorer komma till rätta med vissa elevers dåliga uppförande, men skolpolitikerna har under årtionden ryckt undan mattan för snart sagt varje försök. Lärarnas disciplinära befogenheter har monterats ned och deras auktoritet i klassrummet har tillåtits sjunka. Det obefintliga politiska stödet till lärare och rektorer som faktiskt vågar ta konflikter med elever och deras föräldrar gör att många drar sig för att ens försöka.
Denna flathet från den politiska nivån har varit förödande för arbetsklimatet i den svenska skolan. De elever som genom våld, trakasserier och hot tar över det informella ledarskapet på en skola vet att de inte har särskilt mycket att frukta. De kan fortsätta förstöra för sina skolkamrater utan att vuxenvärlden har verktyg att stoppa dem.
En lugn och trygg studiemiljö är inte detsamma som äldre tiders kadaverdisciplin eller de vuxnas oinskränkta makt över eleverna. Det handlar heller inte om att motverka aktiva och engagerade elever. Tvärtom är ett bra klassrumsklimat, grundläggande trygghet och ordning i skolan, en förutsättning för allt detta.
När problem uppstår som en följd av vissa elevers dåliga uppförande uppger lärare och rektorer ofta att de är osäkra på vad som är verksamma och tillåtna åtgärder. Bestämmelserna om disciplinära åtgärder är otydliga och problematiska att tolka. Skollagstiftningen måste därför förändras. Från folkpartiets håll har vi tagit fram en reformagenda för ordning och reda i skolan.
1. Skollagstiftningen ska tydligt och konkret ange vilka befogenheter som lärare och rektorer har. Skriftlig varning, kvarsittning, föräldrasamtal och en kortare tids avstängning är exempel på sådana befogenheter. Läraren ska kunna avvisa en stökig elev från klassrummet. Allvarliga brott i skolan ska alltid polisanmälas.
2. Läraren ska ha rätt att beslagta föremål som kan uppfattas som stör undervisningen eller används vid fusk, till exempel mobiltelefoner och mp3-spelare.
3. Skolk och olovlig frånvaro ska skrivas in i elevernas betyg.
4. Elever som ägnar sig åt allvarlig mobbning eller missköter sig allvarligt på annat sätt ska, som sista åtgärd, kunna flyttas till en annan skola. Kommuner som inte hjälper mobbade tillräckligt ska få betala böter.
5. Skolpersonalen ska ha rätt att avvisa obehöriga personer från skolans område när de bedömer att så är lämpligt.
6. Ett ordningsomdöme ska ingå i elevernas betyg. Omdömet ska ange om eleven kommer i tid och tar ansvar för sina studier och studiemiljön i skolan eller om eleven är stökig och använder svordomar. Omdömet kan också visa på elevens samarbetsförmåga. Skolverket ska ges i uppdrag att utarbeta råd för ordningsomdömets utformning.
Det blir allt mer uppenbart att det skulle behövas omfattande reformer av svensk skolpolitik, men i det socialdemokratiska utbildningsdepartementet händer inget. Den arbetsro som skulle behövas i våra klassrum, verkar i stället ha lägrat sig över utbildningsdepartementet.
Efter valet 2006 kommer det att bli tvärtom - utbildningsdepartementet kommer att få arbeta dygnet runt för att det ska bli arbetsro i våra klassrum. Skolan måste ges ytterligare disciplinära befogenheter.
DEBATT
Debattörerna är folkpartister. Jan Björklund är skolpolitisk talesman. Sverker Thorén är riksdagsledamot för Kalmar län. Per Bergström och Birgitta Eckerbom är ledamöter i barn- och utbildningsnämnden i Västervik.