Ingen atomkraftsrenässans
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då projektet i tiden presenterades framhöll TVO, som beställt reaktorn, att tidtabellen kommer att hålla. Alla varningar om oförutsägbara problem med ett projekt av den här storleken på en fri energimarknad avvisades. I februari 2004 publicerade IEA (International Energy Agency) en rapport som gällde Finland (Energy Policies of IEA Countries, Finland, 2003 Review). I rapporten uppmanade man Finlands regering att ha ett annat alternativ i beredskap för att minska drivhusgaserna ifall Olkiluoto 3 inte kan tas i bruk enligt planerna år 2009. Man framhävde även i rapporten att atomkraftsprojekt runt om i världen nästan genomgående har blivit dyrare än planerat. I dag vet vi att Olkiluoto 3 reaktorn kommer att tas i bruk tidigast år 2011 och att Areva redan nu har att räkna med förluster på 500 miljoner-1 miljard euro. Siemens halvårsresultat uppvisade stora förluster för energisektorn. Reaktorn byggs av dessa två företag.
Ytterst skarp kritik mot Olkiluoto 3-reaktorns snabbt genomförda riskanalyser framfördes i september 2005 av den engelska atomkraftssäkerhetsexperten John Large. Konsultföretaget Large & Associates undersökte på uppdrag av Greenpeace behandlingen av tillståndet för jättereaktorn. Large fäste uppmärksamhet vid att Strålsäkerhetscentralen, STUK, använde endast ett år för utförandet av riskanalyserna då det till exempel i USA krävs 7-8 års forskningsarbete för dylika analyser. Large förundrade sig över hur en så snabb behandling överhuvudtaget varit möjlig eftersom STUK:s personal uppgår till endast cirka 100 anställda.
Han framhävde att det är svårt att få uppgifter om projektet, och att en stor del av riskanalyserna är hemligstämplade. Large ansåg att reaktorns säkerhet inte hade utvärderats tillräckligt och att projektet genomförs på näringslivets och politikernas villkor. "Jag skulle känna mig betydligt tryggare om STUK skulle utlysa en fem års tilläggstid för att låta utföra ett ordentligt och fullständigt expertutlåtande", sade John Large till den österrikiska nyhetsbyrån APA den 9/9 2005.
Beträffande atomkraftens utbyggnad kan det konstateras att de projekt som planeras inom EU-området planeras i atomvapenländerna England och Frankrike, som båda behöver atomkraften som täckmantel för den nya atomvapenupprustningen samt i de tidigare Sovjet-vasallstaterna, som hoppas på att få sälja "billig" el till EU-marknaden, och där folket aldrig har fått säga sin åsikt om atomkraften. Den utbyggnad som pågår eller planeras annanstans i världen gäller huvudsakligen atomvapenländer som USA, Ryssland, Kina, Indien och länder som gärna skulle vilja få tillgång till klyvbart material för militära ändamål. Finlands politiker har varit korkade nog att låta sig utnyttjas av atomindustrin som gärna vill ha ett icke-atomvapenland som flaggskepp för atomkraften för att även kunna driva atomvapenindustrins intressen.
Det återstår att hoppas att de svenska politikerna är kloka nog att inse att klimatförändringen inte stoppas med atomkraft, som endast står för 16 procent av världens primärenergiproduktion och 6 procent av elproduktionen, och att det enda sättet att förhindra atomvapenspridningen är att avveckla atomkraften.
DEBATT
Ulla Klötzer, Esbo, Finland, är aktiv inom rörelsen Kvinnor Mot Atomkraft.