Kommunens oväntat stora underskott på 60 miljoner blev starten på en livlig debatt, med mycket kritik riktad mot mig. Utifrån underskottet bad vi revisorerna göra en oberoende granskning.
I avvaktan på den har jag dröjt med mitt svar på kritiken. Genom att ordagrant citera delar av rapporten visade jag kritikerna att det fanns fler orsaker bakom chockresultatet än enbart det utpekade inkompetenta kommunalrådet.
Vänsterpartisten Tomas Markljung, ersättare i kommunstyrelsen, anklagar mig (VT 8 maj) då för att inte ta något ansvar, utan skylla allt på andra. Det är inte riktigt. Redan i februari,
i samband med att underskottet blev offentligt, skrev jag att jag självklart hade ett ansvar. Och nog borde det vara tillåtet även för ett kritiserat kommunalråd att återge revisionsrapporten.
Vidare hävdar Tomas Markljung att kommunens underskott hade kunnat undvikas och anklagar mig för att inte ha lyssnat på hans varningar. Vad han påstår är att när cheferna slutade oväntat förstod alla, utom Hjalmarsson, att det skulle gå åt pipan. Påståendet görs i efterklokhetens lyx och utifrån en retuscherad historieskrivning.
Kommuncheferna uppsägning var inte oväntad. Den var den logiska och väntade konsekvensen av att en enig kommunstyrelse, inklusive Vänsterpartiet, sa nej till chefernas förslag om en ändrad inbördes ansvarsfördelning. Nej, inte alla med kännedom om organisationer inser att ett ledningsbyte automatiskt innebär skenande kostnader och havererade rapporteringssystem. Alla organisationer byter, och måste byta ledare. Det sker hela tiden i vår omvärld. Sist men inte minst, vad ska då en politiker göra som ett år i förväg inser att beslutet kommer att leda till ett underskott på 60 miljoner? Jo, han eller hon ska rösta emot, skriftligen reservera sig, och varna för underskottet i en debattartikel. Tomas Markljung har gjort ingetdera.
Det ska dock erkännas att det finns andra som varnat i VT. Så om jag också får unna mig lyxen av efterklokhet så måste jag erkänna att jag beträffande risken för ett underskott borde ha lyssnat mer på Inger Wiman och på Erik Fransson.
En svårighet i att ta till sig de politiska motståndarnas varningar är emellertid att du som ledande politiker varnas hela tiden. Även när motståndarna har fel ropar de "vargen kommer". Än svårare att ta till sig budskapen blir det när de framförs i affekt.
I exempelvis Inger Wimans senaste inlägg (VT 14 maj) haglar anklagelserna mot alla, mig, majoriteten, tjänstemännen, revisorerna och hennes egna partikamrater. Läsaren får då tyvärr svårt att skilja ut vad som kan vara berättigad kritik, från den rena ilskan. När det gäller risken för underskott har hon dock lyckats vara tydlig. Och här har hon haft rätt.
Jag är, som jag tidigare skrivit, också ansvarig. Främst genom att inte vara tillräckligt kritisk och ifrågasättande av redovisade resultatprognoser. Det är klart att vi hade lyssnat mer på varningarna om de haft stöd i rapporterade siffror. Jag tror alla är överens om att de kombinerade bristerna i kommunens ekonomiska styrning under 2011 är fullständigt oacceptabla och att de aldrig får återupprepas. Det gäller samtliga ansvariga, även undertecknad.