På Västerviks-Tidningens debattforum Torget har signaturen ”inte så blåögd” skrivit ett antal kritiska inlägg. Utifrån mängden delvis osammanhängande påståenden verkar det nästan som Inger Wiman fått en anonym medtävlare i konsten att ställa samman listor på temat ”allt kommunalrådet gör är fel”, men hon skriver i alla fall under med namn.
Låt mig bemöta de saker som jag uppfattar att kritiken främst gäller – att vi använder pengar till att försöka vända befolkningsutvecklingen, oro för kommunens ekonomi och att vi där anlitat extern hjälp.
Det är rimligt att lägga mindre belopp i budgeten på att försöka bli fler i Västervik. Alla utredningar som sysslar med kommunal utveckling ser en växande befolkning som något positivt. Att vara en växande kommun innebär oftast att man erbjuder en större arbetsmarknad, man får en gynnsammare befolkningsstruktur och skatteintäkterna stiger snabbare. Forskaren Erika Jörgensen pekade i sin doktorsavhandling för några år sedan på de stora skillnaderna i utvecklingen mellan Västervik och liknande kommuner på svenska västkusten. Hennes jämförande exempel Varberg har sedan storkommunernas bildande i början på 70-talet ökat befolkningen med 48 procent, vi har minskat med 15. En befolkningsutveckling liknande den i Varberg hade hypotetiskt inneburit att Västervik nu kunnat ha årliga skatteintäkter på 2,3 miljarder, istället för de faktiska 1,3. Givetvis också högre kostnader, men alla kostnader följer inte direkt befolkningen. Exempelvis hade i vårt fall kanske några nu nedlagda skolor kunnat behållas om befolkningstrenden varit positiv. Utifrån den här attraktiva potentialen är det som signaturen kallar ”vidlyftiga projekt” och ”satsningar” motiverade. Om det är den södra infarten som åsyftas så tycker jag den är en självklarhet. Den har diskuterats sedan branden 1959 visade på sårbarheten och idag är det uppenbart att nuvarande infart håller på att ”växa igen” genom tillkomsten av flera rondeller, dock nödvändiga av andra skäl. Ytterligare ett möjligt satsningsområde är selektivt höjda lärarlöner, om nu staten beslutar om mer pengar till kommunerna. Och jag har svårt att se vem som skulle vara mot det.
Skribenten konstaterar riktigt att förvaltningarna inte haft kontroll över kostnadsutvecklingen och sedan 2009 regelmässigt överskridit budget. Likaså är det uppenbart att kommunalrådet anses vara inkompetent. Hur ska man kunna känna sig säker på att ekonomin verkligen styrs upp den här gången undras oroligt? Mot den bakgrunden kan man tycka att skribenten snarast borde välkomna och känna trygghet i anlitandet av oberoende extern hjälp för att säkerställa underlag och genomförande. Istället går personen i taket över kostnaden och att VT väljer att använda ordet ”prisas” i sin rubriksättning. Visst kostar hjälp från en välrenommerad revisionsfirma som PwC och KommunRating, som jag själv hört landets finansminister yttra sig om i positiva ordalag, pengar. Men det gör extern hjälp alltid. Kan vi nå en bred politisk uppslutning kring värdet av en kostnadsnivå liknande den i jämförbara kommuner samt få våra förvaltningar att hålla budget, så kansådana kostnader undvikas i framtiden. Det vore givetvis det allra bästa.