Det är många som fått nog nu. ”Inte fyra år till med moderaterna och socialdemokraterna!” är bland de vanligaste kommentarerna man får i möten med kommuninvånarna. Plus uppmuntrande kommentarer om Folkpartiets arbete och motstånd mot maktpartiernas framfart mot bland annat skolan, kulturen och demokratiarbetet.
Att det har blivit alldeles för mycket (M) och (S) i den lokala kommunala politiken, dessutom i en avideologiserad variant, blir tydligare för var dag som går och varje beslut som tas Thomas Kronståhl var ju tydlig med att han och (S) lade ideologin åt sidan när samarbetet med (M) inleddes.
Hur det står till med ideologin hos de nya moderaterna visar sig bland annat i att de nu driver på hårt för att ytterligare minska antalet förtroendevalda och säkra makten för de (just nu) större partierna. Och i att de alltför mycket bara ser kommunen som ett företag. En kommun är så mycket mer! För mig och Folkpartiet handlar politik om solidaritet och kommunikation människor emellan.
I regionala medier har vi senaste månaden mötts av två leende män – kommunalråden Hjalmarsson och Kronståhl. De har fått ett kvitto (dyrt) på att några stora engångstillskott, uppdrag som las under förra majoriteten och nu utförs plus deras egna alltför drastiska sparuppdrag givit fina siffror – på pappret. Bakom de siffrorna döljer sig en bister verklighet.
I den verkligheten har” humankapitalet”, kommunens viktigaste resurs - kommuninvånarna och de kommunanställda, klart och tydligt visat vad de tyckt om de beslut som tagits och inriktningen på politiken. Centrala Västervik fylldes i en väldig manifestation för kulturen och mot de förändringar och neddragningar som gjorts inom kultur- och fritids verksamhet och organisation. Skolupproret fick många att engagera sig och uttryckte bl a det vi från FP sa om den lokala skolpolitiken och en tillfällig skattehöjning redan förra budgetfullmäktige.
Det engagemang som väckts hos människor i samband med beslut som berört, stört och rent av förstört är en resurs som måste komma till fortsatt användning för att Västerviks kommun ska bli framgångsrik och en kommun fler vill bosätta sig i. Kan det engagemanget växlas in i fortsatt politiskt engagemang är det en lika viktig eller till och med en viktigare faktor än de beslut som tas i budget!
Kommer det att ske? Mitt svar och min uppmaning varje gång jag hört ”inte fyra år till” har varit: Gå med i det parti som ligger närmast din egen ideologi eller livsuppfattning och förändra och delta aktivt i arbetet under en tid. Svaret har tyvärr oftast varit – arbeta politiskt? Nej, inte jag!
Jag tror ändå att det är en av de viktigaste förändringar vi behöver för att komma ur det en- och tvåmansvälde som just nu råder i kommunen. Att vi får fler nya, både yngre och äldre, som under en tid blir aktiva i partipolitiken lokalt. Även om det inte sker så snabbt finns alternativ tills vi nått det målet. Västerviks kommun behöver inte leva med (M) - och (S)-dominans även nästa mandatperiod.
Men då gäller det att som väljare inte glömma, inte förlåta och inte slentrianmässigt lägga sin röst som man tidigare gjort. Att i stället noggrannare än tidigare följa vad som sägs, görs och av vem i kommunpolitiken. Att lägga sin röst där man finner personer man har förtroende för, politik med ideologi och solidaritet, förslag för framtiden och en vilja att fördjupa demokratin.
Drygt ett år kvar till valet. Hur det ser ut på den politiska kartan i vår kommun därefter är långt ifrån så självklart som många tror. Det är du som kommuninvånare och väljare som avgör det.
Innan dess vore det klädsamt med ett snabbt besked från (M) och (S) om man tänker gå till val på ett fortsatt samarbete. Man hade ju inte direkt flaggat för det nuvarande samarbetet inför förra valet. På min direkta fråga till Tomas Kronståhl vid kommunfullmäktiges senaste sammanträde ville han inte ge något svar. Både han och Harald Hjalmarsson har nu chansen också i VT:s spalter. Jag tror att väljarna faktiskt förväntar sig det.