Inte stort hopp för uppstickare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Junilistan höll i helgen sin första (sista?) kongress, i Stockholm.
Piratpartiet har klistrat fildelsprovokativa affischer på vägen mellan centralstationen i Stockholm och riksdagen.
In i riksdagen lär dock varken piraterna eller de andra komma trots en ökad andel för "övriga partier, att döma av juni-Sifo, publicerad på söndagen".
Statistiska centralbyrån SCB:s halvårsmätning som kom för några dagar sedan visade att väljarna i maj samlades kring huvudalternativen, och att Alliansen tycks vinna på det. Sifo visar en annan trend. Om det nu är en trend.
I gruppen övriga partier är sverigedemokraterna störst med 1,6 procent.
Junilistans kongressdeltagare fick en kalldusch, med bara 0,6 procent, att jämföras med dunderdebuten med 14,5 procent i EU-valet 2004. Partiet torde gå samma väg som andra samlare och blocköverskridare genom åren. Olika slags extremister har haft lättare att slå igenom.
De övrigas tvåa, fi, fjärmar sig med 1,2 procent från en nära döden-upplevelse. En sådan sägs bjuda på ett ljus. Det skulle i detta fall vara insikt om att framgång kräver det slags bredd som det i modern tid finns exempel på i Norge och Island. Nu tonar fi fram som elitistiskt, varför tänkbara väljare torde stanna hos vänsterpartierna.
I regeringsblocket har i Sifo socialdemokraterna ökat till 37,6 procent, helt på bekostnad av stödpartierna. I Alliansen backar folkpartiet - mera - och kristdemokraterna - mindre. Förlusten uppvägs inte helt av plus för moderaterna och centern.
Statistiskt har "de övriga" varit framme och nallat. Men inte mycket tyder på att de utgör något mera påtagligt hot mot borgerlighetens möjligheter att erövra makten - om borgerligheten bara vet att sköta sina kort rätt och inte förleds till att blanda socialdemokratiska lankor i leken.