Jag ogillar sommartiden

Sluta. Jag tycker vi ska sluta med sommartid det stör både min biologiska klocka och mina fysiska, som är förvånande många.Foto Fredrik Sandberg / SCANPIX

Sluta. Jag tycker vi ska sluta med sommartid det stör både min biologiska klocka och mina fysiska, som är förvånande många.Foto Fredrik Sandberg / SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2007-11-05 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tycker inte om sommartid. Missförstå mig rätt nu. Jag gillar Gershwins "Summertime" och jag älskar den tid på året som kallas sommartid. Men jag förstår inte vitsen med att ställa om klockan till sommartid. Jag är inte dummare än att jag begriper fördelarna med att alla i Europa har samma tidsförskjutning, men jag förstår ändå inte.
Min äkta hälft, som tycker det är bra med sommartid, säger att jag ogillar sommartiden därför att jag alltid misstolkar hur övergången från vinter- till sommartid och vice versa påverkar min klocka. Både min fysiska och min biologiska klocka. Eller rättare mina fysiska klockor för när de här illa sedda omställningsdagarna infinner sig så upptäcker jag att jag är alldeles omgiven av klockor. Det finns klockor i snart sagt varenda manick. Är det verkligen nödvändigt? Och i så fall: borde vi inte kunna hålla oss till en enda tid?

Jag minns första övergången, hösten 1980, då jag skulle arbeta på söndagsmorgonen i skiftet sommar/vintertid. Klockan åtta, trodde jag, for jag genom ett spöklikt Gamleby. Det var släckt överallt, plogbilen (för det hade snöat) hade inte rensat gatorna och jag hade en kuslig känsla av att allt inte stod rätt till, när jag klockan sex på morgonen klev in på redaktionen?
I år, 27 år senare, har jag inte lärt mig särskilt mycket. Jag hade helt enkelt missat övergången och skulle, som vanligt, äta frukost och lyssna på "God morgon världen" i P1. Klockan var tjugo över nio och jag rattade in P1, men där var ett flamsprogram som helt klart hörde hemma i P4. Jag skruvade på radion och tittade på klockan, blev osäker på det mesta och kände mig som den elake grönsakshandlaren i filmen Amelie från Montmartre. Först sedan jag läst radiotablån insåg jag anledningen.
Flera veckor efter övergången till vintertid vaknar jag på sommartid. Visserligen är det skönt att ligga och läsa klockan fem på morgonen, men det känns som om det inte är min egen idé och då är det inte lika mysigt.

Det är lite rörigt med sommartid. I USA används den i "de flesta" delstater. Arizona och Hawaii hör till undantagen. I Kanada är det också en stat (Saskatchewan) som inte är med på tåget. Island har alltid samma tid på klockorna. I Afrika är det bara en handfull länder som ändrar tiden, i Asien är det inte så vanligt utom i Mellanöstern där det är normalt. Brasilien och Chile hör till de få länder i Sydamerika som har sommartid, men de ändrar inte klockorna samma dag?
Inte ens Australien har lyckats komma överens om att ha sommartid i alla delstater. Men där fanns å andra sidan fyra olika spårvidder på tågräls från början. (Varför ska allt vara så lätt?).

Just nu utreder EU-kommissionen om sommartiden fungerar som den ska eller om Europa bara borde ha en tid året om. En rapport kommer i december.
I Sveriges svar till kommissionen kan man inte spåra något motstånd mot sommartiden. Jag får väl härmed ta på mig rollen som motståndsman. Jag har redan börjat hemma vid köksbordet.
Kolumnen
Hans Brandin
Läs mer om