Jag tänker inte skapa några jobb
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men varför skulle jag vilja det? Mängder av folk är sjuka och så fort en anställd blir sjuk tvingas jag som arbetsgivare dels betala sjuklön för den som ligger hemma, och dels se till att jobbet blir gjort - endera genom att jobba dygnet runt själv eller betala någon annan för att göra det. Vilket gör att vinsten naturligtvis går upp i intet.
Undersökningar har ju visat att svenskarna tycker att det är helt OK att sjukskriva sig för diverse saker, som trötthet, relationstrassel och strejk på dagis. 60 procent ansåg i en Temo-undersökning att det kan vara rätt att sjukskriva sig utan att vara sjuk.
Svenska män är tydligen mer sjuka under fotbolls-VM. De korta sjukskrivningarna bland män ökade med 40 procent under VM-månaden juni 2002, enligt Uppsala universitet.
Sedan har vi det där med "vabbande". Var sjätte förälder som tar ut ersättning för vård av sjukt barn gör det på felaktig grund, visar en undersökning från Försäkringskassan.
Och tänk om man råkar anställa en vänsteraktivist! Medlemmarna i Osynliga partiet använder skolk som en slags politisk manifestation, oavsett vad de själv har skrivit på för anställningsavtal. Partiets flygblad uppmanar till "strejk på en arbetsplats, blockader, flygbladsutdelningar, maskning, sabotage, snatteri, kravaller, plankning eller en sjukskrivning för att få lite extra semester."
När de anställda är på jobbet måste man ju dessutom vara orolig över om de verkligen arbetar eller inte. Varje dag ägnar brittiska kontorsanställda 2,5 timmar på jobbet åt privat Internetsurfande och mejlande. Svenskarna ligger säkert inte långt efter.
Sedan ska de anställda ha föräldraledigt, klämdagar, semester och så vidare. De ska gå tidigt på fredag eftermiddag och ta långlunch soliga dagar.
Inte kan man heller anställa någon för ett par timmar, halvtid eller liknande. Regeringen har bestämt att alla som arbetar tillfälligt, är vikarier eller säsongsjobbare ska kunna kliva upp till sin arbetsgivare och kräva heltidslön.
Att jag inte vill ha anställda betyder inte att jag är ond eller en iskall affärskvinna. Nej, det handlar om att det är svårt som det är att driva ett företag så att det går runt. Man måste dra in mer pengar än man gör av med och det är tufft om lönekostnaderna måste läggas på någon som ligger hemma som Kronblom på sofflocket.
Självklart kan folk bli sjuka och då är det jättesynd om dem. Men arbetsgivarens ansvar för svenskarnas försörjning har de senaste åren blivit ohälsosamt hög.
Den som är överviktig, röker eller dricker för mycket eller stannar kvar i osunda relationer riskerar att bli sjuk. Frågan är om det är OK att lägga priset för detta på företagarna? Någonstans måste det dras en gräns.
Om jag som ensam råkar anställa en person som efter en månad skadar ryggen på en möhippa eller ett tufft thaiboxningspass förlorar jag. Då kan jag inte längre driva mitt älskade företag och leva i min dröm. I stället får jag slita för att betala någon annans rehabilitering.
Vem ska betala för de sjukskrivna företagen när de kraschar som en följd av att de anställda inte jobbar? Nej, jag slängde brevet från Skattemyndigheten på en gång. Anställa!!! Är ni galna. Aldrig i livet.
Kolumnen