Jaktturism och arbetstillfällen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var samma grundtanke som jag förde fram i min inlaga för en tid sen, då jag begärde stopp för det helt onödiga förslaget att få in en mängd lodjur i vårt område, något som skulle kraftigt reducera klövviltstammarna och därmed begränsa eller omöjliggöra en stor del av jaktturismen. Tråkigt nog uttryckte jag mig uppenbarligen illa, så att den efterföljande diskussionen kom att handla om havsörnar i stället för om lodjur och om vikten av jaktturismen. Jag beklagar detta. Jag hänvisade till den ökade mängden örnar, som bevisligen tar sin del av klövviltet, bara för att understryka att vi inte har råd med ytterligare ett kraftfullt rovdjur som hotar dessa stammar.
Tydligen har Örnfjäders och min grundsyn, att jakt- och fisketurismen måste tas till vara för att värna sysselsättningen i vår kommun, svårt att tränga fram. Kommunen är i ett svårt läge. Jag har redan upplevt hur två kommuner vi tillhört här har fått upphöra på grund av utarmning av befolkningsunderlaget: Först Törnsfall som gick upp i Gladhammar och sedan Gladhammar som gick upp i Västervik. Jag skulle inte bli förvånad om även Västerviks kommuns dagar visar sig vara räknade.
Kommunens glesbygd är särskilt hotad. Risken är uppenbar för att landsbygden alltmer läggs öde med påföljd att stora natur- och kulturvärden går till spillo. Landsbygdsföretagarna i vår trakt är bland de allra mest utrotningshotade arterna!
Det är mot denna bakgrund häpnadsväckande att man inte slår vakt om varje tillfälle att skapa arbetstillfällen på landsbygden. Det krävs krafttag mot allehanda påfund från myndigheter och organisationer, vilka - säkert i god tro, men okunniga om våra villkor - hotar landsbygdens existens..
Örnfjäders lista på åtgärder bör därför kompletteras med bland annat följande:
1. Stoppa förslaget att införa lodjur och andra större rovdjur i vår trakt, detta av skäl som jag redan tidigare framfört.
2. Stoppa förslaget om ny älgförvaltning. Eller skjut i varje fall upp det. Mycket talar för att detta förslag framför allt tillkommit för att motivera att Jägareförbundet skall få statligt bidrag. Genom den lyckade avreglering som tidigare genomförts har det förbundet haft svårare att argumentera för statligt stöd, vilket skurits ned. Därför vill man nu vända trenden tillbaka till mer reglering. Och representanter för andra delar av Organisations-Sverige har välvilligt slutit upp - detta utan att överhuvudtaget först fråga sina medlemmar!
Vi har det bra som vi har det. Det avreglerade systemet har lett till att det sammantaget skjuts fler stora klövdjur - älg, kronhjort och dovhjort - i denna del av landet än någonsin förr. De lokala markägarna och jägarna är de som bäst vet hur den ömtåliga balansen mellan dessa arter och risken för skador på jord- och skogsbruket skall upprätthållas. Särskilt i en tid när stormskadorna kommer att kräva speciella hänsyn till hanteringen lokalt, till och med mycket lokalt, vore det förödande att få dominans av en ny centralbyråkrati. Leve den lokala självbestämmanderätten!
3. Föreslå att man intensifierar sådana insatser för fisketurism som nu tagits, bland annat ytterligare marknadsföringsinsatser. Och, som nu senast, inköp av gäddyngel, som stärker bestånden och därmed basen för fisketurismen. Och som dessutom kläcks i kommunen och ger ytterligare en möjlighet för en yrkesfiskare att klara sin ekonomiska överlevnad. Kommunen med flera har anslagit 25 000 kronor till inköp av cirka en miljon (!) gäddyngel - en liten summa, men väl använd.
Låt oss hoppas att vi tillsammans genom dessa och liknande åtgärder skall kunna rädda/skapa åtminstone ett antal viktiga arbetstillfällen och, inte minst, en levande landsbygd i vår drabbade kommun. Jakt- och fisketurism är naturligtvis inte allena saliggörande, men det är en viktigt pusselbit. Och en inte oviktig sådan om vi vill rädda en av de mest utrotningshotade arterna - våra landsbygdsföretagare!
DEBATT
Johan Nordenfalk är ägare av Blekhems egendom.
Johan Nordenfalk är ägare av Blekhems egendom.