Japan söker sin identitet
Shinzo Abe, japansk premiärminister. Foto: Toshiyuki Aizawa/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men vad denna är står under omprövning, när man nu har tre kärnvapenmakter in på knutarna.
Ungefär som i Tyskland finns en önskan om att bli betraktad som ett "normalt" land, bedömd efter nuet mer än historien. Kruxet är att medan Tyskland av sina offer i andra världskriget uppfattas ha ansträngt sig att söka sanning och rättvisa och att sona sina brott genom praktisk kompensation, så förblir det en vanlig uppfattning i Sydkorea och Kina, att Japan stannat på halva vägen.
Shinzo Abe har en misstänkt bakgrund. Hans morfar Nobusuke Kishi var på sin tid makthavare i vasallstaten Manchuriet. Under andra världskriget såg han till att tvångsarbete utfördes för Japan. Han var listad som krigsförbrytare men blev aldrig åtalad. Han gick vidare till att bli regeringschef. Han befäste han alliansen med USA.
Sonsonen räknas till nationalisterna i japansk politik. Han var med om att starta en grupp av parlamentsledamöter som tycker att skolan inte skall berätta om japanska illdåd i Kina. Han protesterade mot att kejsar Hirohitos namn nämndes i en tv-dokumentär om japanska krigsmaktens bruk av sexslavar.
1995 bad Japans regering om ursäkt för den skada och det lidande Japans åsamkat grannarna under andra världskriget. Ursäkten har upprepats, men Abe tycker att det räcker. Nyligen förklarade han: "Det är inte nödvändigtvis passande för politiker att uttala domar över historien".
Abe har ifrågasatt legitimiteten hos de domstolar som dömde ett antal japanska ledare till hängning för krigsförbrytelser.
Även Abes företrädare Junichiro Koizumi kallades japansk nationalist. Årligen uppsökte han Yasukuni, en helgedom och gravplats i Tokyo. Här hedras människor som dött för landet, alltsedan ett inbördeskrig på 1800-talet. Här vilar även stoftet av ett antal personer dömda för krigsförbrytelser. På grund av Koizumis Yasukuni-besök vägrade Peking i fem år att medverka i ett toppmöte.
Men Abe hann knappt börja i sitt nya jobb innan han besökte både Peking och Söul.
Kanske har Nordkoreas regim bidragit till uppmjukning av ett spänt förhållande. Kina-Sydkorea-Japan har gemensamt intresse av att ringa in Nordkorea.
Shinzo Abe är 52 år, alltså bara barnet i ett land där vanligt folk pensioneras tidigt, vanligen vid 60, men politiskt ledarskap förknippats med 70- 80-åringar. Han förknippas med förnyelse.
Han har lovat att anpassa grundlagen, skriven av USA efter andra världskriget, till en förändrad verklighet. Grundlagen tillåter inte en krigsmakt. Men den finns ändå, under namn av "självförsvarsstyrkorna". Frågan är i vad övrigt han innebär av förnyelse.
Världens ekonomiskt mest dynamiska område är Japan, Taiwan, Sydkorea och Kinas kustprovinser, med USA:s som storkonsumerande partner. På den asiatiska sidan odlas fördomar, som makthavare ibland frestas spela på. Kineser och koreaner ser japaner som översittare. Japaner tycker att koreaner lider av mindervärdeskomplex och beteendestörningar, och att kineserna beter sig som nyrika uppkomlingar. Att Kina officiellt uppmanar sina turister utomlands att inte tala högt och att inte spotta kan ses som en bekräftelse.
Det här hade inte behövt vara allvarligare än gnabbet mellan nordborna. Men det är det. Ty här finns konflikter, mellan parter med olika politiska system, olika säkerhetspolitik och oenighet om vem som äger vilka öar och därmed rätten till haven mellan länderna. (SNB)