Javisst ska vi shoppa mera!
Fattigdomens försvarare. Globaliseringsmotståndarna är bakåtsträvande, naiva och farliga. Foto: Romeo Ranoco/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hon vänder sig mot vad hon lite tillspetsat kallar för antishoppninglobbyn, som programenligt dyker upp såhär en dryg månad före jul och fördömer konsumtionssamhället. I år vill de stoppa all handel sista lördagen i november.
Självfallet kommer de inte att lyckas med det och skulle kanske kunna avfärdas som en rörelse på marginalen som ingen bryr sig om.
Men så väl är det inte. Världen över finns det starka krafter som vill hindra människor från att fritt handla med varandra.
De har utsett globaliseringen, frihandeln och marknadsekonomin till fiender och anser sig ha rätt att använda vilka metoder som helst i kampen.
Vi ser dem varje gång internationella organisationer som WTO, IMF eller Världsbanken har möte. Då ställer de till med upplopp, kravaller, plundring och förstörelse. Deras tilltag hamnar på förstasidorna över hela världen, vilket är precis vad de vill.
De här krafterna är okunniga, naiva och farliga samtidigt - som fanatiker oftast är. De avskyr frihandel och globalisering därför att de inte begriper vad det innebär. För dem utgör en värld utan gränser ett hot eftersom en sådan värld är svårare att styra politiskt. De har utsett de stora multinationella företagen till sina fiender, men de har aldrig ägnat en tanke åt hur världen skulle se ut om sådana företag inte längre fanns.
De trampar runt på gatorna i Seattle eller var det nu är WTO samlas, skriver slagord och förstör privat egendom, iklädda japanska gympaskor och med en koreansk MP3-spelare i fickan.
Varje gång en regering inför protektionistiska åtgärder är det en seger för isolationismen, planekonomin och det politiska centralstyret.
Varje gång EU beslutar om produktsubventioner, tullar eller andra handelshinder är det ett nederlag för människor i tredje världen som inte kan konkurrera med sina varor.
Som Sofia Arkelsten konstaterar i sin artikel: "Handel gör att människor får det bättre och att vi alla i världen kommer närmare varandra."
Tredje världens enda väg ut ur fattigdom och politiskt förtryck är frihandel och öppna gränser. Genom att köpa de varor som produceras i fattiga länder ger vi människorna där en möjlighet att förbättra sin situation på längre sikt. Frihandel och öppna gränser gör det också mycket svårare för totalitära politiska system att överleva.
Begränsningar, regler, kvoter och tullar dömer världens fattiga till fortsatt fattigdom. Möjligen tillfälligt lindrad av en och annan statlig biståndsmiljon. Är det så frihandels- och globaliseringsmotståndarna vill ha det?