När man läser VT:s ledar- och debattsidor får man intrycket av att skribenterna inte observerat att vi alla människor bor på en planet som redan är överutnyttjad i materiellt avseende.
Det populära honnörsordet är tillväxt och det används utan hänsyn till konsekvenserna för vare sig miljön eller människorna. Det är fråga om tillväxt för tillväxtens egen skull, kosta vad kosta vill i fråga om miljöpåverkan och livskvalitet för människorna.
Den stora tillväxtkrävande faktorn är vårt penningsystem som är utformat så att det för den egna stabiliteten kräver tillväxt, och den åstadkommes genom att alla pengar i samhället är utlånade från bankkollektivet och av dem belagda med en skatt i form av ränta, en pålaga som vi alla får hjälpas åt att betala eftersom den räknas in i priset för de varor vi köper.
Pengarna har inget egenvärde, de skapas genom att siffror skrivs in i rätta kolumner i bankens kassabok, hämtas så att säga ur luften utan egentlig kostnad.
Men systemet tvingar fram den tillväxt som politikerna behöver för att locka till sig väljarna med överbud från alla håll som följd.
Därmed är vi framme vid nästa tillväxtkrävande faktor, jobbskapandet. Men jorden protesterar. Mest synligt är kanske att oljekällorna sinar, men allvarligare är att bristen på rent dricksvatten och för bevattning ökar.
Jobbskapandet har två syften, det viktiga, som inte nås, att få alla människor i arbete, det skadliga, att slösa med naturresurser för att tillverka de onödiga produkter som tillväxten kräver. Det kallas tillväxt men består i att naturresurser omskapas till konsumtionsvaror som hamnar på soptippen, ju fortare dess bättre!
Det skulle vara fördelaktigare att sänka den dagliga arbetstiden och låta alla nu arbetslösa få vara med och delta i att producera det som behövs. Arbete behöver inte huvudsakligen vara en försörjningsinrättning, det har en mycket viktig social funktion som de som tvingas till arbetslöshet inte får tillgång till, med psykosociala svårigheter som följd, förenat med kostnader för familj och samhälle.
Det skulle vara glädjande om den ansvarslösa tillväxtattityden byttes ut mot en politik som tog hänsyn till naturens krav och människornas behov.