Tidningen, denna romantiska pappersbunt som försett oss med nyheter, underhållning och inblick sedan århundraden tillbaka. Den har förtrollat oss så länge vi kan minnas och varit ett naturligt inslag i flertalet morgonritualer, julaftnar och lata stunder. Med hjälp av den har vi kunnat följa med i samhällsdebatten och samtalen i fikarummet. Den är så inpräglad i vår vardag att vi numera tar den för given, den finns där och kommer alltid att finnas där, eller?
För det vi inte såg komma, var den tekniska utvecklingen som stegvis skapat alternativ till vår klassiska papperstidning. Hur ska en pappersbunt som svärtar av sig kunna konkurrera med tekniska innovationer, med touchscreens och interaktivitet?
Det går inte att skjuta under stolen att den tekniska frammarschen har förändrat landskapet för dagstidningen. Den slåss mot en gradvis ökande marginalisering och cirkulationen minskar med cirka två till fyra procent per år. Människor läser helt enkelt inte den fysiska tidningen i samma utsträckning som tidigare, däremot konsumeras dess innehåll via digitala medier.
Detta fenomen diskuteras ofta under epitetet ”tidningsdöden”, vilket inte ska blandas ihop med journalistikens död. Journalistiken kommer leva vidare, organisationen och formatet för den kommer att förändras under de närmsta åren. Däremot finns det anledning att kalla journalisten och hens roll hotad. För i en värld med ett konstant surr och en marknad där antalet “klick” bestämmer nyhetsvärdet, ställs nya krav på journalistiken. I vår tid vill vi veta allt och gärna på en gång. Detta gör att efterfrågan är större än det journalistiska utbudet. Man hinner helt enkelt inte producera nyheter i den strida ström som läsaren efterfrågar. Reaktionen på detta är att allmänheten själva har kommit att bli “journalister”. Genom bloggar och ett konto på sociala nätverk kan individer själva agera nyhetsförmedlare och bidra till att mätta informationshungern. Konsekvenserna av det är att innehållet ofta är subjektivt, saknar trovärdighet och är vinklat.
Du har säkert hört det förut, journalistiken är Sveriges tredje statsmakt. Dess uppdrag är att agera oberoende och objektivt granska verkliga fenomen. Varför? Jo, för att vi som samhällsmedborgare ska få en bättre inblick i samhället vi lever och verkar inom. En inblick som gör att vi kan fatta rationella beslut till grund för vår demokrati. Journalistik och demokrati är således beroende av varandra. Så i slutändan är det alltså vi, som läsare och informationshämtare, som drabbas. Om materialet vi tar till oss är bristfälligt, hur kan vi då upprätthålla en fungerande demokrati? Om inte demokratins medborgare är upplysta och informerade, hur kan då legitima beslut för samhället fattas? Därför är det viktigt att belysa journalistikens roll för samhället och börja ställa krav på oberoende och granskade journalistik. Men framförallt inse att bra information inte serveras på silverfat gratis, närhelst vi vill ha den.