Vid punkt nio på kommunfullmäktiges dagordning måndagen den 19 december var det dags för julklappsutdelning igen. Som om det inte var tillräckligt illa med de omfattande nedskärningar som röstades igenom inom skolan, barn-, handikapps- och äldreomsorgen under föregående månads fullmäktigemöte var det nu dags för nya julklappar från Harald Hjalmarsson (M) och övriga nedskärningspolitiker.
Nu var det inte barnen och de unga som skulle få "sin del" utan våra gamla. Listan av försämrande "reformer" mot de medborgare som det så fint heter "byggt landet" gjordes lång:
Höjt prisbasbelopp, höjda hemtjänstavgifter, höjda avgifter för den kylda maten (som pensionärerna hatar att tvingas äta), ökad kostnad för utprovning av hjälpmedel och slutligen, som om listan inte vore lång nog, en hyresavgift för användande av rullator.
Undertecknad, som var den ende i församlingen som motsatte sig höjningarna valde i debatten att kalla höjningarna för vad de faktiskt är, käftsmällar i ansiktet på våra gamla.
Hela den så kallade oppositionen stod troget vid Hjalmarsson och anhangs sida, inga socialdemokrater yttrade sig ens i frågan. Vänsterpartisterna och Sverigedemokraterna motsatte sig avgiften för rullatorer men accepterade lydigt övriga höjningar. Varför det är fel med avgift för rullator men helt i sin ordning att höja priset för hemtjänst framstår för undertecknad som ett stort frågetecken. Var inte de gamlas levnadsförhållanden en "hjärtefråga" för nationalisterna i Sverigedemokraterna?
Socialisterna - Välfärdspartiet röstade givetvis nej till hela listan av julkäftsmällar från Hjalmarsson och kommer så fortsätta göra i framtiden. Inga försämringar av kommunens välfärdsservice är för oss acceptabla, oavsett vilka som drabbas. Den avgörande frågan kvarstår dock som alltid, när skall Västerviks medborgare få nog av denna brutala nedskärningspolitik mot våra barn, unga, handikappade och gamla?