DEBATT: Justitieminister Bodström ser dig

Brukar du stänga dörren när du går på toaletten? Lägger du undan dina hemliga kärleksbrev så att inte vem som helst kan se dem? Förmodligen gör du det och det är inget konstigt med det. Alla är vi måna om att skydda vårt privatliv.
I George Orwells roman 1984 beskrivs, med skräckfyllda formuleringar, ett fiktivt övervakningssamhälle. Men i justitieminister Thomas Bodströms Sverige år 2006 har övervakningen smugit sig in i vardagen, utan att diskussionen på allvar har kommit igång.
Den debatt som ändå har funnits om övervakning har under den senaste tiden mestadels handlat om fildelning. Några få exempel har statuerats för att visa att upprätthållarna av lag och ordning även kan lista ut vem som döljer sig bakom vilken dator.

Men övervakningssamhället, eller "Marschen mot Bodströmsamhället" som Timbro väljer att kalla det i sin senaste rapport, handlar inte primärt om fildelning. På samma sätt som att ordet bugga, inte längre först och främst är ett sätt att dansa.
Övervakningssamhället à la Bodström handlar om viktigare saker än så - integritet och privatliv.
På kort tid har över 50 ändringar gjorts i sekretesslagen. Varje enskilt förslag har behandlats för sig självt och sällan har den sammanlagda riktningen belysts. Argument så som att det är en för komplicerad teknikdebatt och att den som har rent mjöl i påsen ändå inte behöver oroa sig, har effektivt kvävt all debatt.

Men, det är inte värt att bugga en tidningsredaktion, och därmed offra källskydd och meddelandeskydd, bara för att eventuellt, observera det - eventuellt, kunna gripa en kriminell person. Och det är inte värt för den enskilde, med rent mjöl i påsen, att behöva hamna i en rapport bara för att denne kan ha ringt till någon som kan tänkas ha kopplingar till en misstänkt terrorist.
Bodströms förslag har, säger Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, gång på gång punkterat regeringsformens 12 kap 2 § bakifrån. Paragrafen handlar om rätten att inte behöva bli utsatt för inskränkningar i den personliga integriteten. Att Bodström sedan försöker skjuta undan fokus så att det bara handlar om jakten på högkriminella terrorister är beklagligt.
Hur kunde det gå så långt att inte ens grundlagen står i fredad zon? Nog borde det vara bättre att Bodström i stället ser till polisen svara när man ringer och att de kommer när man behöver. Eller tycker Bodström kanske rentav att det är rimligt med tre (!) fasta polisstationer i hela långa Kalmar län?

Om Bodström i stället skulle kunna ordna det skulle sannolikt betydligt mycket mer trygghet i vardagen skapas, än vetskapen om att den senaste hemsidan och det senaste telefonsamtalet registrerats av staten.
Grundproblemet kvarstår fortfarande. De som främst kommer i kläm, av Bodströms buggande och lagring av elektronisk information, är alla de oskyldiga privatpersoner som ofrivilligt hamnat i verklighetens Big Brother.

Debatt: Justitieminister Bodström ser dig