Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Klimatmötet på Bali är över. Efter jul- och nyårshelgerna tar det vardagliga klimatarbetet åter vid; ett oglamoröst men nödvändigt arbete att i stort och smått försöka ställa om vårt samhälle till att bli mer hållbart genom energieffektivisering och miljöanpassning.Mycket sker på kommunal nivå. Ett gott exempel är regionförbundets projekt att bygga åtta nya E85-tankställen i Kalmar län. Grundtanken är att bryta dagens moment 22-situation när inga miljöfordon köps eftersom det inte finns några tankställen och att inga tankställen sätts upp eftersom det finns för få fordon som tankar. 14,5 miljoner kronor kostar miljöinvesteringen som får nära fyra miljoner i statligt klimatinvesteringsstöd, så kallat klimpbidrag. Ett något mindre, men minst lika viktigt, miljöprojekt är LRF:s arbete med att testutbilda Kalmarregionens lantbrukare i sparsam körning av lantbruksfordon. Gamla traktorer är fortfarande i drift inom jordbruket och ändrad körstil är ett sätt att minska deras utsläpp. LRF satsar 175000 kronor, staten bidrar med drygt 50000.Mycket måste ske på övergripande nationell nivå, och det är här som den moderatledda regeringen fallerar. Den budgetproposition som regeringen lade i höstas saknar visioner för klimatarbetet och för att möta en oroväckande framtid. Den innehåller istället reella förslag till åtgärder- i fel riktning. De klimatinvesteringsprogram som jag ovan ger exempel på försvinner helt år 2009. Den ekologiska produktionen förlorar sina öronmärkta pengar och anslaget för biologisk mångfald blir av med 450 miljoner som i stället går till regeringens "satsning" på havsmiljön. Det är fortfarande skattesänkningar som prioriteras, framför investeringar i vår gemensamma framtid.Under 2006 släppte vi i Sverige ut nära 66 miljoner ton växthusgaser. Jämfört med året innan är det en minskning med drygt en miljon ton. De totala utsläppen ligger på minus 8,7 procent jämfört med 1990 och tillväxten har under samma tid ökat med runt 40 procent. Extremt goda siffror i internationella sammanhang och ett bra betyg för den miljöpolitik som de socialdemokratiska regeringarna bedrev tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet.Den enskilda svenska klimatåtgärd som har haft störst betydelse, vid sidan av koldioxidskatten, är det lokala klimatinvesteringsprogrammet. Det är den statliga stödform som får kommuner, organisationer och näringsliv att samarbeta för att minska klimatpåverkan. Det är också den enskilda statliga stödåtgärd som borgerliga politiker irriterat sig mest på. Moderaterna har konsekvent röstat nej till stödet och förklarat att "bra projekt reder sig ändå". Deras förtröstan i att marknaden ska klara allt, även klimatfrågan, är minst sagt oroväckande…Under åren 2003-2007 fördelades 1,4 miljarder kronor i klimpbidrag. Enligt naturvårdsverket ger de en ackumulerad "klimatnytta" på minus 20 miljoner ton koldioxid. Utan bidrag hade Sverige sålunda släppt ut ytterligare 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter i atmosfären.Engagemanget för klimpen ökar stadigt bland företag och kommuner. För åren 2008-2012 söks nu bidrag på 2,3 miljarder kronor till investeringar som omfattar närmare nio miljarder. Men de 375 miljoner kronor som Naturvårdsverket har att fördela blir, när moderaterna, centern, folkpartiet och kd får sin vilja igenom, de sista klimpbidragen.Från och med 2009 ska marknadens krafter råda också inom denna del av klimatarbetet. Är det rimligt, frågar jag mina borgerliga riksdagskollegor? Är det rimligt att - av ideologiska skäl - ta bort ett fungerande nationellt stödprogram, samtidigt som det globala klimathotet accelererar?