Kan du gissa mitt resmål?

FOTO: FREDRIK PERSSON/ SCANPIX

FOTO: FREDRIK PERSSON/ SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2007-02-14 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag älskar att resa, men det kostar mycket pengar. Som den smålänning jag är försöker jag på alla sätt göra det billigare. Ett sätt är att göra resan längre. Ett sätt att göra resan längre är att börja resan långt innan den startar.
Under våren ska familjen göra en kortare resa och som vanligt har jag redan börjat den. Jag läser om landet, dess historia, befolkning, museer och andra tänkbara besöksmål, matkultur, språk och så vidare.
Nog trodde jag att jag visste en hel del om det här landet, men vartefter jag läst har jag blivit allt mer förbluffad. Samtidigt förklarar dessa mina nya kunskaper en hel del som jag alltid tidigare tyckt var helt oförklarligt.
Det mesta av det jag berättar om i dag har jag läst i en bok av Tomas Lappalainen. Jag tror faktiskt inte att jag skulle kunnat gissa vilket land det jag läst handlar om, om jag inte visste. Kan du gissa rätt?

Det här landet tillhör EU, men för 150 år sedan fanns det inte. Språket som talas i landet existerade inte heller!
Faktiskt användes språket som ett instrument för att skapa en nationell känsla, något som det nybildade landet totalt saknade. Språket konstruerades av författare och andra intellektuella, med en av de starka dialekterna som bas.
När nationen bildades var det här språket totalt okänt för det stora flertalet, som dessutom inte brydde sig. Hela 80 procent var analfabeter. Faktiskt var det endast 2,5 procent av invånarna som behärskade det nya språket, trots att lagen och andra administrativa akter skrevs på detta språk.
I denna nation finns inte mindre än 13 minoritetsspråk som albanska, franska, tyska, slovenska, grekiska, katalanska och serbokroatiska. Dessutom finns det ett 20-tal dialekter som skiljer sig så pass mycket från varandra och riksspråket att de med lite god vilja skulle kunna passera som egna språk.

Länge bara fanns det nykonstruerade språket utan att användas av folket. Först för 50 år sedan började det användas av allmänheten. Än i dag talar inte alla invånare detta språk, även om vi undantar nyanlända immigranter. Oslipat, av brist på dagligt bruk i 100 år, har språket vissa ålderdomliga drag. Därför kan mycket gamla texter med lätthet läsas och förstås av moderna brukare.
Musik har betytt väldigt mycket för att sprida språket till folket.
Bristen på nationell känsla i vid tiden för nationens födelse har kompenserats med råge. Ibland har det tagit sig skrämmande proportioner. Men trots detta är invånarna i första hand lojala mot sitt distrikt (ibland är detta distrikt nedskalat till att gälla ett kvarter i en stad) och i andra hand mot nationen som helhet.

Har du gissat vilket land jag håller på att läsa om?
Inte det? Då får jag komma med lite bättre ledtrådar:
Förra året vann nationen VM i fotboll för herrar och då gick inte att spåra någon brist på nationalkänsla.
Jag längtar dit.
Där växe
Kolumnen
Hans Brandin
Läs mer om