Kan vi få diskutera politik nu, tack?
Till vilken nytta? Vad ska vi ha public service till? Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad det egentligen handlar om är ju inte ett statsråds bristande rutiner när det gäller att betala rökningar utan en mycket mer fundamental diskussion om vad public service är och vad vi ska ha det till.
Det första man måste konstatera är att TV-avgiften så som den är utformad egentligen är en förklädd skatt. Äger man en TV-apparat är man skyldig att betala TV-avgift. Det statliga bolaget Radiotjänst, som inkasserar avgifterna, finansierar sedan public service, alltså SVT, SR och utbildningsradion.
Varför ska vi över huvud taget ha en skattefinansierad radio och TV? Det officiella argumentet är att det är nödvändigt för att garantera ett "oberoende och reklamfritt programutbud" som det står på Radiotjänsts hemsida. En motkraft till de kommersiella alltså.
Men en kort titt i SVT:s eller SR:s programtablå ger en helt annan bild.
Programtablån är ibland svår att skilja från de kommersiella kanalernas.
Inte är det oberoende reklamfri TV som dominerar programutbudet. Och då har vi inte ens nämnt den omorientering av programutbudet som SVT:s vd Christina Jutterström kommer att genomföra eller den omdaning (det kallas visst utveckling) av Sveriges Radio som är på gång.
Det ska sparas på nyheter och samhällsbevakning för att man i stället ska kunna producera underhållning. De äldre lyssnarna och tittarna överges till förmån för de yngre, företagsledningarna har nämligen stirrat sig blinda på tittar- och lyssnarsiffror och då konstaterat att intresset för verksamheten är lägre bland yngre än bland äldre.
Reklamförbudet är bara en fiktion. Reklam förekommer dagligen och stundligen, och inte bara i sportsändningar, men det heter inte reklam utan sponsring när det handlar om public service. Det blir lite finare då, kantänka.
Det är också viktigt att minnas att det faktiskt är regim-TV och regimradio vi talar om. Staten äger både SVT och SR och även om inte ägaren styr verksamheten i detalj - lika lite som exempelvis familjen Wallenberg styr alla företag i Wallenbergsfären i detalj - så är det självklart så att ägaren har stort inflytande både på utbud och innehåll.
På vilket sätt det garanterar allsidighet och oberoende är svårt att begripa. Men den viktiga diskussionen är ju just denna: anser man att det är i sin ordning att staten finansierar TV och radio med vad som i praktiken är en skatt och sedan styr innehållet, eller anser man inte det. Om man inte anser det, och det är många som inte gör, så måste public service ges ett helt annat innehåll än i dag.
Många - däribland kulturministern medan hon fortfarande var privatperson - visar sitt missnöje genom att inte betala TV-avgiften. Uppenbarligen är avgiftsskolket betydligt mycket mera utbrett än vad Radiotjänst och SVT och SR själva vill medge. I debatten påstår Radiotjänst att 90 procent av alla hushåll betalar TV-avgift. Men den uppgiften kan inte stämma. Om man utgår från den senaste propositionen om TV-avgift och jämför med SCB:s uppgifter om antalet hushåll i landet får man fram helt andra siffror. Vid en sådan beräkning visar det sig att mellan 72 och 79 procent av de hushåll som "bör" betala TV-avgift faktiskt gör det. Varför påstår Radiotjänst något annat?
Är det kanske så att man inte vill medge att det finns omfattande kritik mot public service?