DEBATT: Kanslern måste välja sina strider

Nu börjar den faktiskt kännas en aning löjlig, justitiekansler Göran Lambertz strid med allt och alla. Lambertz är farligt nära den punkt när det inte längre spelar någon roll vad han faktiskt säger - så fort han öppnar munnen i tv eller radio eller sätter sitt namn under en debattartikel suckar man trött och tänker att nej, inte han nu igen
Det trista med Göran Lambertz urskillningslösa korståg är nämligen att han inte sällan har rätt. Inte alltid - hans beslut när det gällde det sexköpande justitierådet Leif Thorsson är ett exempel på dåligt omdöme, ett annat är hans beslut att själv driva förtalsmålet mot Expressen om skriverierna om skådespelaren Mikael Persbrandt.

Men han har rätt i sin kritik av systemet för hantering av resningsansökningar. Han har rätt när han säger att det förekommer att poliser ljuger i domstolen - precis som det förekommer att andra människor ljuger i domstolen.
Och han har rätt när han varnar för att rättsäkerheten kan vara i fara.
Från sin bekväma plats som ordförande i riksdagens justitieutskott - oklart på vilka meriter, som statsråd åstadkom han inte mycket - har nu tidigare justitieministern Thomas Bodström kastat sig över justitiekanslern. Göran Lambertz försvagar ämbetet, påstår Bodström, och har missuppfattat sin roll. Direkt fånigt blev det när Thomas Bodström krävde att hans efterträdare, Beatrice Ask, skulle ta JK i örat. Vilket hon - naturligtvis - vägrade att göra.
Bodströms utfall beror förstås på att han vet att det är hans parti som i huvudsak ensamt bär ansvaret för den nedrustning av rättssäkerheten som skett i Sverige under senaste decennierna. Justitiekanslerns kritik träffar därför en mycket öm punkt och Bodström måste skylla ifrån sig.

Problemet med justitiekanslerns aktivistprofil är som sagt att det i ordsvallet är svårt att skilja det relevanta från det irrelevanta och den motiverade kritiken från den omotiverade.

Göran Lambertz måste inse att man inte kan utkämpa alla krig samtidigt. Det är utomordentligt bra att han är beredd att slåss för rättsstaten och rättssäkerheten. Men då ska han koncentrera sig på det. Det är sannerligen inte alltför många som kämpar på den barrikaden.
Ägnar han sig åt tusen andra debatter samtidigt, blir det svårt att ta honom på allvar.

Debatt: Kanslern måste välja sina strider