Kapare, kutter och kommunikation

Västervik2013-11-06 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När tänkte du senast på ditt ursprung? Jag själv funderar bland annat på vilka umbäranden min gammelmorfar Birger mötte när han tillsammans med två kompisar korsade Skagerrak och Nordsjön, för att hämta hem en kutter från England i början av 1900-talet.

Jag kan beundra min farfars beslut att som ung man mönstra på en av Svenska Amerika Liniens atlantångare för att göra resan New York tur och retur. Dessutom kan jag fascineras över min anfader Lars Hansson, som efter trogen tjänst som kapare i Karl XII:s Sverige valde att bosätta sig på Lyröns västra sida.

Som kapare hade han, genom ett av regeringen utfärdat, kaparbrev uppdraget att angripa och plundra fartyg från fiendenationer.

Vad tänkte människan på, när han valde att bruka torftiga och saltstänkta jordstycken omgivna av karg bohuslänsk granit? Under 1700-talets första hälft bosatte han sig tillsammans med hustrun Elin Björnsdotter på en avlägsen plats, avskuren från civilisation med obefintlig kommunikation. Det karga landskapet och skoningslösa västanvindarna till trots valde släkten att leva kvar på ön vilket resulterade i att min farfar, ett antal generationer senare, föddes på gården Äng på den ovan nämnda ön. Jag känner en ödmjuk tacksamhet över mina förfäders envishet och livsvilja, vilken är anledningen till att jag i dag kan leva mitt jämförelsevis mycket bekväma liv. Under 1900-talets mitt skedde något som kom att bli en stor förändring för Lyröborna – genom den nya lindrivna bilfärjan fick man en fungerande kommunikation med fastlandet (med Orust, som även det är en ö).

Det gula pråmliknande transportmedlet resulterade i lättillgänglighet och nåbarhet såväl till, som från ön och skapade förutsättningar för fler fastboende, en känsla av trygghet för äldre och barnfamiljer, attraktivare sommarboende och möjlighet till livskraftigt verksamhetsutövande. Kanske är det just det sistnämnda som mest av allt bidrar till en levande kust- och landsbygd. I dag kan de företag som bedriver helårs- eller säsongsverksamhet på ön, ge sysselsättning och framtidshopp åt ett antal personer. Fungerande kommunikation i olika former är en av de enskilt viktigaste frågorna för landsbygdslivets vara eller inte vara. I vår värld stavas kommunikation; farbara vägar, fungerande färjetrafik, hänvisande vägskyltar, internet, mobiltelefoni, varuleveranser, med mera. Självklarheter kan vi tycka då vi läser 2013 på kalendern. Samtidigt konstaterar vi att det bara är undantagsvis som dessa självklarheter fungerar klanderfritt. Om vi fick önska så vore ett uppdaterat schema av vägunderhållet, ett stabilt internet, en fullskalig mobiltäckning och avtalsenliga leveranser av beställda varor, några högt prioriterade områden. Avslutningsraderna i denna krönika vill jag därför använda för att skicka en hälsning till dig som i någon form har möjlighet att påverka en eller flera av de uppräknade utmaningarna. Du har möjlighet att påverka om landsbygdens framtid formas av utveckling eller avveckling. Vi landsbygdsbrukare ser fram emot effekterna av kloka beslut.

Läs mer om