Kärnkraft är dyrt och ger dålig energisäkerhet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När fyra av Sveriges tio reaktorer är stängda på grund av samma konstruktionsfel är det inte direkt ett tecken på en säker energitillgång från kärnkraftens sida. Ronquist skriver att elen från vindkraften inte går att planera - blåser det inte, så blir det ingen el.
Det stämmer att vindturbinens elproduktion är beroende av vindhastigheten. Vad Ronquist inte skriver är att planeringen av en vindturbin görs efter långvariga mätningar av genomsnittlig vind i ett område. Detta för att säkerställa att turbinen är placerad på ett bra ställe.
De som har lyssnat på land- och sjöväderrapporten vet att det inte händer att hela Sverige är vindstilla. En situation där elkonsumenter är tvungna att vänta tills det blåser igen uppkommer inte. Dessutom gör de svenska vattenmagasinen att vi faktiskt har mycket bra förutsättningar för att ha en hög andel vindkraft i systemet, eftersom vattenkraft och vindkraft kompletterar varandra mycket bra.
För att gå vidare till Ronquist påstående att vindkraftseld är dyr och kärnkraftsel billig. Ronquist anför den reaktor som håller på att byggas i Finland som ett exempel på en investering som kan ge billig el. Men kostnaden för den högsubventionerade finska reaktorn uppskattas redan efter ett år vara en tredjedel högre än beräknat. Dessutom är projektet redan ett år försenat.
För att ta ett annat exempel: de senast byggda kärnkraftsverken i Japan kostade minst dubbelt så mycket som beräknat. Men det är svårt att komma åt de verkliga kostnaderna, eftersom kärnkraftsindustrin hemlighåller dem.
Ett stort problem i Ronquists, liksom de flesta kärnkraftsförespråkares, resonemang är att de aldrig tar med de totala kostnaderna för kärnkraften i sina beräkningar, till exempel den miljöförstöring som finns i hela produktionskedjan - från uranbrytning till slutförvar.
Ronquist skriver vidare att svenska skattebetalare subventionerar vindkraften utan att protestera. Det är i sammanhanget intressant att påpeka att vindkraften sedan 1974 internationellt har fått 0,03 procent av alla statliga forskningspengar, medan kärnkraften har fått 60 procent - hela 175 miljarder dollar, enligt International Energy Agency.
Inom EU har energiforskningsprogrammets kärnkraftsdel traditionellt fått ungefär dubbelt så mycket forskningsanslag som alla andra energikällor tillsammans. Icke-kärnkraftsdelen å sin sida har traditionellt gett mest pengar till fossil energi. Förnyelsebar energi har hittills bara fått småsmulor av kakan.
Nu finns det stödprogram i många europeiska länder för att utjämna den historiska obalansen. Men det är svårt eftersom de stora energibolagens har ett intresse av att hålla fast vid stora, centrala elsystem som ger dem makten.
Elkartellen i Sverige gick som bekant så långt att bolagen i kartellen samtidigt minskade elproduktionen för att se till att priserna sköt i höjden.
Ett energisystem baserad på decentraliserad, alternativ energi gör oss mindre sårbara än ett system där tio stora reaktorer av högriskteknologi producerar nästan hälften av vår el. Ju snarare vi bli av med dem, desto snabbare får vi en långsiktig, säker och hållbar elförsörjning.
DEBATT
Martina Krüger är energiansvarig på Greenpeace.