DEBATT: Kärnkraften inte alls ren och säker

Ren och säker. Så karaktäriserar folkpartiets Eva Floberg den svenska kärnkraften. Elen i våra ledningar utgörs av strömmande elektroner och som sådan är all el "ren", även den från kvicksilverbatterier och bilarnas bly-svavelsyrabatterier.
Floberg talar om den svenska kärnkraften, och det må så vara att de svenska verken är relativt säkra, men någon svensk kärnkraft finns inte. Kärnkraftsverksamheten är en både i tid och rum mycket lång kedja som sträcker sig långt utöver våra gränser och som i tiden är fullständigt oöverskådlig, och detta menar folkpartiets företrädare att man har så god kontroll över att man kan påstå att den både är svensk och säker.

Låt oss se på gruvdriften, som naturligtvis inte gärna sker i områden där industriländernas vita befolkning lever, utan företrädesvis i indianterritorier, Australiens öknar och liknande. Aboriginernas heliga berg, liksom deras och indianernas livsbetingelser och hälsa offras på kärnkraftens altare. Detta är den "rena" begynnelsen för den el vi har i våra bostäder, vilket Floberg sannolikt inte har någon aning om. Varför hämtar vi inte vårt uran i Ranstad? Jo, det är för farligt och för smutsigt för oss svenskar. Sånt arbete skall utföras av människor med annan hudfärg än vår rena vita!
Vi har en ständigt pågående försmutsning orsakad av den normala verksamheten som, även om den är liten, dock över tiden ackumuleras i hav, mark och luft. Sålunda är det kärnkraftsfria Norges västkust förorenat och därmed hotas den norska odlade laxen.

Ren och säker säger Floberg. Om så vore, varför måste då avfallet kapslas in i komplicerade behållare och gömmas mycket långt ner i vårt urberg? Tyder knappast på någon höggradig renhet. Och säkerheten? Vad vet vi om hur det står till på vår jord om hundratusen år, om vi över huvud taget kan föreställa oss en så lång tidrymd? Hur många istider kommer att möblera om med våra berg och dalar under denna ofattbart långa tid? Floberg ondgör sig över kostnaderna för Barsebäcks avveckling, och det håller jag med om att det kostar för mycket och därtill i onödan.
Det skulle vara betydligt förnuftigare att låta all kärnkraft självdö genom att låta verken betala sina egna försäkringskostnader. Men här har regeringen i sin vishet konstaterat att den rena och ofarliga kärnkraften är så farlig att inga försäkringsbolag kan åta sig att försäkra den. Staten har då blivit tvungen att påtaga sig mestparten av den kostnaden och därtill stiftat en lag som tvingar alla svenskar att deltaga i uppröjningen efter en eventuell kärnkraftolycka. Vilken annan mänsklig verksamhet behandlas på ett så exceptionellt sätt?

När kärnkraften byggdes ut fanns det ingen marknad för de stora energimängder som då ställdes till förfogande och för att få någon nytta av de nya verken infördes den direktverkande elen som uppvärmningsmetod i många bostäder landet runt, tvärsemot givna förutsättningar. Detta stora misstag får vi nu lida för genom att alla dessa bostäder samtidigt kräver en mycket hög effekt under en i sammanhanget kort tid, men all den elen måste skaffas fram just då, annars blir det brist. Hade vi inte den direktverkande eluppvärmningen skulle vi utan större bekymmer kunna stänga all kärnkraft och övergå till att använda oss av enbart förnyelsebara energikällor.
Sådan är sanningen om den rena och säkra kärnkraften, men tyvärr är det så att lögner som envist upprepas på det sätt som kärnkraftförespråkarna gör har en tendens att bli trodda, det försenar avvecklingen och förhindrar framväxten av naturliga, förnyelsebara energikällor.

Debatt: Kärnkraften inte alls ren och säker