Under månaden har Maciej Zaremba skrivit en artikelserie i Dagens Nyheter om situationen för den svenska skolan. Det är en mycket förtjänstfull insats för att lyfta problemetiken som finns både i form av faktiska omständigheter och attityder samt förutfattade meningar. Allt han lyfter fram är inte nytt, det är mer som ett samlat grepp kring galenskaper och missförhållanden som vart och ett på sitt håll kanske endast väckt en liten diskussion i något hörn av landet - men som helhet blir artikelserien ett dokument över en tid då bildningsvärden och utbildningen började monteras ner i vårt land.
Kommunaliseringen, geografilärarföreningen som protesterar när skolpolitiker kräver att elever ska kunna namn på huvudstäder och den skånska skola i vilken en klass bytt lärare hela 52 gånger under sin högstadietid. Det är tre - av otroligt många fler - områden inom skolan som han tar upp.
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig och föga förvånande blir den som alltid oerhört polariserad. Det blir en debatt om ett motsattförhållande - flum och drill. Flumskola eller skolan där elever drillas till att rabbla utantillkunskap.
Kikar vi i backspegeln finns fortfarande generationer som kan berätta om tyranniska lärare av den art som vi träffar på i Ingmar Bergmans och Alf Sjöbergs legendariska film Hets. Stig Järrel (bilden) spelar i nämnda film den tyranniska läraren som av sina elever får öknamnet Caligula. Han är klassrummets härskare och han spelar hårt på den psykiska terrorns strängar.
Yngre generationer kan också berätta om sina skräckupplevelser från skoltiden och inte sällan handlar det om motsatsen - klassrum där eleverna tagit över, där kaoset får råda, där endast de som skriker högst blir sedda och där läraren inte står upp för bildnings- och kunskapsideal utan hellre låter eleverna forska loss på egen hand i alla lägen.
Så när utbildningsminister Jan Björklund (FP) nyligen uttalade sig positiv till katederundervisning utbröt ett ramaskri från vänstern och en del av landets pedagogiska etablissemang. Av somliga reaktioner att döma lät det som att han sagt: "Läraren Caligula i filmen Hets skulle utgöra en god förebild för dagens och morgondagens lärare". Men det var inte vad han sa - långt därifrån.
Caligula ska inte göra comeback i katedern - det är inte vad diskussionen handlar om. Men det är minst sagt anmärkningsvärt och fattigt att den intellektuella diskussionen om bildning, utbildning, lärarroll och kunskapssyn inte får vara bredare än ett accepterande av det som varit sanningar sedan sent 60-tal.