De särskilda undervisningsgrupperna har funnits sedan 1991 då Gula Villan startade. Lanternan började 1997 och Nova 2001. Nova (5 platser) och Gula Villan (5 platser) tar emot barn i låg- och mellanstadiet. Lanternan (7 platser) tar emot högstadieelever. Ingen av skolorna ligger nära en grundskola. De särskilda undervisningsgrupperna tar emot elever från hela kommunen. Den särskilda undervisningsgruppen har samma mål, syfte och uppdrag som den vanliga skolan. Dock måste den möta elever i särskilt stora psykosociala svårigheter. Barn- och utbildningsförvaltningen har tagit fram ett underlag, som innebär att man ska avskaffa de särskilda undervisningsgrupperna och i stället ge eleverna stöd inom klassens ram. Detta innebär att man ska inkludera alla elever. Man stödjer sig då på forskning och den nya skollagen. Där är inkludering en huvudprincip: "Alla elever har rätt att få stöd inom klassens ram". Stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven normalt tillhör.
Jag tror också på inkludering. I de allra flesta fall är det självklart att man så långt det är möjligt ska vara kvar i sin klass och få den hjälp och det stöd, som man enligt skollagen har rätt till. Skollagen säger att stödinsatser i första hand ska ges i den gruppering eller gemenskap där eleven normalt ingår. Det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat följer av skollagen eller annan författning. (Skollagen 3 kap 7 §)
Detta innebär att den övervägande majoriteten av eleverna kommer att få hjälp och stöd under sin skoltid i sin vanliga klass. Detta tror jag är fullt möjligt och helt i överensstämmelse med inkluderingstanken. Däremot finns det ett litet antal elever, som jag tror att den "vanliga" skolan har svårigheter att hjälpa och stödja. Det är de elever, som av olika skäl inte klarar av att gå i den stora skolan. Det är de elever, som över huvud tagit inte varit i skolan under en längre tid. Det är de elever, som måste bli sedda och bekräftade av kunnig och engagerad personal, som bildar ett väl sammansvetsat arbetslag.
Jag tror att det vore förödande att splittra den kompetens som finns hos dem som arbetar i de särskilda undervisningsgrupperna. Barn- och utbildningsförvaltningen menar att alla elever kan få den hjälp och det stöd de är berättigade till om man tar bort de särskilda undervisningsgrupperna. Jag är inte lika optimistisk. Det vore, enligt mitt sätt att se, att svika de elever, som är i störst behov av hjälp och stöd.
Skolverket framhåller att man i vissa speciella fall kan inrätta särskilda undervisningsgrupper.
I skollagen 3 kap 11 § står det att man kan placera elev er i särskilda undervisningsgrupper om det finns särskilda skäl och ger bättre förutsättningar att pedagogiskt hantera elevens stödbehov.
Barn- och utbildningsförvaltningen stödjer sig på forskning, som menar att man ska inkludera alla elever och därmed avskaffa de särskilda undervisningsgrupperna. Jag håller med om mycket av detta. Dock finns det forskning, som är positiv till särskilda undervisningsgrupper. Ex: Framgångsfaktorer på resursskolor (Christina Thörnqvist, Kate Fondin 2009), Särskilda undervisningsgrupper i en skola för alla (Åsa Wiborg och Wistrand-Höijertz 2006). Denna forskning nämner inte förvaltningen.
Sammanfattningsvis vill jag säga att vi inte ska hasta med ett beslut om att eventuellt lägga ner resursskolorna. Jag har mycket stor tilltro till skolorna i Västervik. Man arbetar på ett engagerat och professionellt sätt med den överväldigande majoriteten av eleverna. Däremot tror jag att man har svårt att ha det nära och så gott som dagliga samarbetet med föräldrarna, som personalen på resursskolorna har.
Inkludering, ett sätt att arbeta som jag stödjer, är ett utmärkt sätt att ge hjälp och stöd åt de allra flesta elever. Dock finns det ett litet antal, som jag tror inte skulle klara av att vara i en stor skola. Det är för dessa elevers skull vi måste behålla de särskilda undervisningsgrupperna där de kan växa som individer med målet att återgå till sin vanliga skola.