DEBATT: Klasskamp i Västervik - synd bara att fel läger leder

Med det så trevligt leende kommunalrådet Harald Hjalmarsson (M) i spetsen privatiserade högeralliansen kommunens städservice. Argumentet var som alltid när det gäller att skära ner eller privatisera att "pengar måste sparas". Låtsasoppositionen under ledning av Tomas Kronståhl (S) röstade precis som Socialisterna nej till privatiseringen, men inte för att försvara arbeten, inte för att det är viktigt att ha rena lokaler utan för att de inte trodde att det skulle "ge några pengar".Nu ser vi konsekvenserna av den borgerliga klasspolitiken i en halverad städstyrka i kommunens lokaler, i att lärare skall få ännu mindre tid till undervisning än tidigare (då nu även lärarna skall städa) och i att kostpersonalen nu också skall städa i skolmatsalarna.Grundproblemet är att Västerviks politiker tror att vi har offentlig verksamhet för att den skall kosta så lite som möjligt. De begriper inte att städningens syfte är att ge oss rena lokaler. Men är det inte detta som är syftet nu med, invänder kanske någon? Nej, syftet för de privata städbolag som nu skall "sköta" städningen är att göra vinst. Motsättningen får sitt bokstavligt smutsigaste uttryck i att städarna nu skall tvätta en toalett på 40 sekunder, "skall de ge stålars skall de gå undan." Är det konstigt att vi har sjukhusepidemier när snart hela vår offentliga sektorn ligger på entreprenad? Personalen skall nu jobba hårdare för samma lön och resurser som innan gått till allmän välfärd "frigörs" till privat berikning, dels genom att privata "entreprenörer" betalas med kommunens pengar men även genom skattesänkningar. Skattesänkartävlingen har nu pågått i cirka 20 år i Sverige, oavsett regering. Totalt sett skulle vi haft 200 miljarder mer till offentlig välfärd i dag 2010 om vi haft samma skattekvot som 1990.Slutsatserna att dra av detta är två. Dels framstår det skriande behovet att ett nytt, levande och stridbart arbetarparti i Västervik och övriga Sverige som aldrig så tydligt. Nedskärningspolitikerna måste bekämpas på den arena där nedskärningarna och privatiseringarna klubbas igenom. Men även det lika skriande behovet av en helt annan fackföreningsrörelse blir uppenbart. Det räcker inte att "protestera vilt" i förhandlingar och sedan klaga över att "det inte hjälper att protestera" i lokalpressen. Nedskärningar och privatiseringar måste mötas av mobilisering från de berörda yrkesgrupperna. I Frankrike strejkar lärare och elever tillsammans mot nedskärningar, i Sverige hoppas vi att någon annan skall rädda oss.Det hela är ett knivskarpt uttryck för klasskamp, de där uppe mot oss här nere. Det tråkiga är att vi här nere verkar tro att vi slipper undan genom att backa.Återkommunalisera städverksamheten och anställ fler lärare till att göra vad skolan faktiskt är till för, att sköta barnens och ungdomens lärande!

Debatt: Klasskamp i Västervik - synd bara att fel läger leder