Sedan en tid tillbaka har tidtabellen för tågen till Linköping varit känd. I denna lägger KLT dödsstöten för Tjustbanan – man plockar bort de två turerna som har flest resenärer. Detta ger bara ett resultat: resandet på Tjustbanan minskar och leder till att trafiken kommer anses olönsam och läggas ned.
Anledningen till att KLT väljer att plocka bort just dessa två turer är att trafiken från och med december endast ska trafikeras av två tågsätt mot idag tre tågsätt. På så sätt ska antal inställda tåg reduceras. Detta efter att endast vartannat tåg gått vissa månader. Orsaken till att trafiken ställs in är nämligen att flera tåg är trasiga och inte lagas i tid. Varför löser inte KLT detta problem i stället? Andra länstrafikbolag som har samma tågtyp som KLT (som till exempel Krösatågstrafiken i Jönköpings län) har inte problem med inställda tåg utan där rullar tågen varje dag. Varför lyckas JLT få sina tåg att gå men inte KLT?
Eller är det så att KLT inte vill lösa tågproblemen, utan istället lägga ned trafiken helt? Finns det ett samband mellan detta och att statsbidragen för tågtrafiken kommer försvinna nästa år (eftersom tidsvinsten är för liten med tåg jämfört med buss)? Eller har det att göra med att Västerviks kommun startat en utredning om byte av länstillhörighet där man siktar mot Östergötland? Har det att göra med att man vill köra direkttåg Kalmar-Stockholm och då behöver fler tåg till denna sträcka (och vill flytta tågen från Tjustbanan)?
Slutligen kan jag bara konstatera att sedan KLT blev en del av landstinget första januari 2012, har tågtrafiken på Tjustbanan dragits med större problem än någonsin. Detta sedan man låtit de nya Itinotågen rulla på Stångådal istället för på Tjustbanan. Frågan är hur KLT och landstinget kommer agera när dagens trafikavtal med Veolia går ut nästa år. Kommer då det minskade resandeunderlaget leda till att man bara tar in anbud på busstrafik istället för tågtrafik mellan Linköping och Västervik? Vad gör våra kommunpolitiker åt detta?