Kommunal försäljning smakar mer

Klok försäljning. I onsdagens VT kunde vi läsa att kommunen planerar att sälja campinganläggningarna vid Hammarsbadet och Blankaholm till arrendatorerna, precis som tidigare skett med Tättö och Hallmare, utanför Loftahammar.

Västervik2007-08-23 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så utmärkt! Att gå från att vara arrendator till att vara ägare innebär att engagemanget i verksamheten stärks. Att investera i något man äger själv känns mer tillfredställande än att lägga pengar och tid i en verksamhet man inte har full kontroll över och där affärerna ytterst hänger på den politiska välviljan.
Erfarenheterna från kommunens försäljning av Tättö och Hallmare för några år sedan talar sitt tydliga språk. När arrendatorerna fick köpa lyfte verksamheten genast. Kommunen hade varit en ganska trött och likgiltig ägare, som inte gjort de investeringar som behövdes för att anläggningarna skulle vara konkurrenskraftiga. Sedan 2003, då kommunen sålde Tättö, har antalet gästnätter ökat från 23 000 till 31 000 per år.Vem tror att det hade sett ut så om kommunen fortfarande varit ägare?

Gissningsvis är inte alla lika tända på försäljningen. Det skulle inte förvåna om en och annan vill dra den gamla vanliga visan om att kommunen säljer ut "vår gemensamma egendom", och därmed på något vis berövar oss något vi har rätt till. Det finns ju sådana som fått för sig att kommunen bör äga campingplatser. För att garantera en korrekt välfärdsprofil på campingverksamheten, får man förmoda.
Sanningen är att vi enskilda kommuninvånare inte äger kommunens fastigheter mer än vi äger vår grannes radhus. Det är kommunen som äger, inte vi. Det är kommunen som säljer, inte vi. Och de pengar kommunen tjänar på försäljningen kommer att hamna i kommunens kassa, inte i våra plånböcker. Det skulle kunna komma medborgaren tillgodo i form av skattesänkningar, men när såg vi senast något prov på det?

Kommuner har inga rimliga skäl att syssla med camping eller alls äga campinganläggningar. Den sortens kommersiella verksamhet är långtifrån en kommunal angelägenhet och kan till och med stå i strid med lagreglerna om kommunal kompetens och otillbörlig konkurrens.
Bra att kommunen säljer, alltså. Men varför inte ta hela steget och släppa marken också! Vilket slags "kontroll" över verksamheten är det kommunen vill ha genom att behålla marken? Makten över sådant som planprocesser och bygglov finns ju kvar, oavsett ägare. Vad annars är det man vill kontrollera?
Läs mer om