Kommunens och landstingets dåliga markaffärer
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bland annat har våra förtroendevalda i kommun och landsting ? som alla vet, men en del av oss kanske glömt bort, är det du och jag, bankchefen, kassabiträdet och alla andra skattebetalare som är landsting och kommun ? bestämt sig för att rea ut tre av våra mest åtråvärda ägodelar. Det började med Domänverkets försäljning av den numera så kallade solsidan där kommunen inte utnyttjade sin förköpsrätt.
I stället gjorde Bo Orre sitt livs klipp när han fick köpa marken för runt två miljoner och stycka upp den i ett femtiotal små tomter som han sedan sålt till högstbjudande. En nätt förtjänst på gissningsvis 20-30 miljoner. Hur kom det sig då att inget av våra proffs inom kommunen kläckte denna till synes simpla idé att erbjuda invånarna drömtomter och samtidigt dra in lite pengar till kommunkassan? Jag ställde faktiskt just den frågan till en av de chefer vi anställt och fick till svar något i stil med att ?kommunen ska inte driva någon vinstgivande verksamhet?. Men det kan väl inte vara förbjudet att tänka till?
Nästa stick kom när våra förtroendevalda bestämde sig för att sälja Gränsö slott. Den här gången var det stjärnentreprenören Per Johansson som fick chansen. Efter att det eldhärjade slottet byggts upp ? delvis finansierat av donationer från kommunens invånare om jag inte missminner mig ? var det just Per som fick arrendera slottet med tillhörande slottsgård för det facila priset av en krona per år mot att han gjorde vissa investeringar. När det sedan blev känt att våra anställda och valda bestämt sig för att sälja av hela rasket till Per Johansson, och ingen annan, för blygsamma 3,7 miljoner var det med motiveringen att Per ju faktiskt investerat en massa pengar i slottet under sitt arrende(!), stack det till ordentligt. Återigen kändes det som vi gjort en riktigt usel affär. Dessvärre inte den sista.
Den mest smärtsamma i raden av realisationer av våra gemensamma tillgångar var försäljningen av Norra sjukhusområdet för bara några veckor sedan. Genom att redan på ett tidigt stadium gå ut med att en enda köpare av hela området var det enda som var aktuellt skrämde kommunledning och landstingets representanter effektivt bort alla eventuellt intresserade småentreprenörer. I stället för att ta chansen att skapa ett grönskande, kommunlett företagar-, upplevelse- och studiecentrum eller göra det riktigt enkelt för sig och bara stycka upp marken och ge invånarna/delägarna möjligheten att köpa finfina tomter till bra priser ? där intäkterna dessutom skulle gå oavkortat till landstinget, det vill säga till oss som lever och betalar skatt här ? tilläts en miljardär boende och får man förmoda skattande i Luxemburg köpa vårt i hård konkurrens med Gränsö och solsidan naturskönaste områden som ?ett kul projekt?.
Köparen, Lars Nilsson, meddelade omgående att han ämnar höja hyrorna, stycka av tomter, bygga semesterparadis för tyskar vid vattnet och ett sommarställe åt sig själv så fort det bara går. Där fanns ju lösningen på problemet mitt framför ögonen på våra förtroendevalda förhandlare! Var det så svårt att se? Eller var de förblindade av att se det hela som ett problem i stället för en unik möjlighet?
Och var höll de slipade hjärnorna i Västervik Framåt hus när denna affär gick i lås? Kanske vallade de intressenter på naturskyddsområdet och superintressanta bostadsområdet Lucerna. Det ryktas att det ska etableras en plastindustri där. Med tanke på att vi har industrier längs hela Skeppsbrofjärdens strandlinje är det knappast förvånande. Men som oroad delägare i denna vackra kommun vädjar jag en gång för alla till de förtroendevalda att se till hur man kan göra livet bättre för oss som redan valt att bo, verka och betala skatt här, innan man gör nästa dåliga affär.
DEBATT
Albin Wiberg, Blackstad, är frilansjournalist och egen företagare.
Albin Wiberg, Blackstad, är frilansjournalist och egen företagare.