Västerviks kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och är den kommunala motsvarigheten till riksdagen. Det är den enda kommunala församling där ledamöterna väljs direkt av de röstberättigade kommuninvånarna i allmänna val vart fjärde år.
I vårt kommunfullmäktige har det under denna mandatperiod bildats en ny majoritet, en majoritet som alltså inte är vald av folket. Den består av socialdemokrater och moderater. Denna sammanslagning har många med all rätt haft synpunkter på. Detta tillsammans med partipiskornas växande kraft har gjort att dessa två partier nu för tiden står helt enade inför den politik som man tillsammans för. De styr kommunen enväldigt och ohotat och klubbar med stor majoritet igenom alla sina av kommunledningskontoret redan för länge sedan fattade beslut.
Oppositionen får nöja sig med att göra sig av med sina värsta frustrationer över den av majoriteten förda politiken i talarstolarna utan att på något sätt kunna påverka. Allt medan majoriteten tittar lite på klockan och undrar om de inte snart är färdiga med sitt tidsödande och meningslösa argumenterande.
Men varför i hela friden skulle inte den nya majoriteten kunna ta till sig lite av oppositionens idéer. De har faktiskt en hel del ganska genomtänkta och bra förslag som man trots partigränserna borde kunna ta till sig. Inte bara vara motvalls för att man skall vara motvalls av tradition eller av taktiska skäl utan för att skapa en öppenhet och anamma det som är bäst för medborgarna och för Västervik. En politik med större samförstånd och samverkan för allas bästa. Men som sagt ingenting av oppositionens förslag tas någon som helst hänsyn till utan allt ignoreras. Det enda de kan hoppas på är att några av deras synpunkter på den förda majoritetspolitiken publiceras någorlunda adekvat i ortens lokaltidningar och därmed kanske ger en liten inblick för läsarna i deras olika ideologier. Om det vill sig riktigt väl så kan detta kanske också påverka någon väljare i nästa kommunalval.
Den nya majoriteten förhållningssätt gentemot oppositionens politik och ytterst egentligen också gentemot medborgarna skapar ingen bra modell för hur kommunens högst beslutande organ bör fungera. Nej, varför inte släppa lite på prestigen och partipiskorna och låta mångfalden blomma och göra vårt kommunfullmäktige till ett nytänkande föredöme för nya demokratiska grepp 2014. För visst är det väl så, att Västerviks kommunfullmäktige, kommunens högsta beslutande organ, måste kunna vara betydligt mer än denna ganska enahanda och helt förutbestämda transportsträcka.