Ja, fick vi verkligen ett besked från Harald Hjalmarsson (M) och Tomas Kronståhl (S) under företagargruppens julbord? Var det ett alliansbesked. Låt oss för demokratins skull hoppas att så inte är fallet.
Något märkligt inträffade i Västervikspolitiken sommaren 2012 då den ”oheliga alliansen” bildades. Antigen passerade Moderaterna mitten – förbi Centerpartiet och Folkpartiet ut på vänsterkanten – eller så gjorde Socialdemokraterna samma resa, men i motsatt riktning.
Resultatet av denna ”rockad” blev förödande för den politiska dynamiken i kommunfullmäktige. Fullmäktigesammanträdena har blivit formella transportsträckor med ledamöterna från majoritetspartierna som passivt ”röstboskap”, även om de i sak stöder oppositionens förslag och oppositionen argumenterar för döva öron.
Ett annat fall för demokratin kan exemplifieras med ledamöternas närvaro vid fullmäktiges sammanträde i Odensvi härförleden. Ett förvånansvärt stort manfall av majoritetens ledamöter men knappast någon ersättare på plats. Och varför skulle det vara det? Majoriteten är inte hotad, så varför åka till Odensvi?
Ett gott samarbete och att svaga majoriteter riskerar att sätta kommunen i gungning är inte relevant för att motivera rådande majoritetsförhållande. Ett gott samarbete kan föreligga även vid djup oenighet om sakfrågan och stabilitet kan föreligga även vid bara några mandats differens. Det är kvaliteten på beslutsunderlaget som avgör stabiliteten i kommunen. En bra beredning av tjänstemännen och en saklig debatt från en samlad opposition förhindrar att kommunen kommer i gungning. Som situationen har blivit i Västervik liknar den mer nepotism eller svågerpolitik. Att samverka i en enskild fråga är däremot naturligt.
Samarbetet fortsätter om Harald Hjalmarsson och Tomas Kronståhl får önska, men de är hövliga nog att låta väljarna och deras respektive partier avgöra frågan. Då så, varför ta risken att få en ny period av politisk ökenvandring i Västervik. Låt dem samarbeta men göra det i opposition.