Vid sitt möte den 10 september beslöt kommunstyrelsen i Västervik egenmäktigt att öka antalet kommunmottagna utländska medborgare från 60 till 75 årligen. Detta trots att man enligt kommunallagens 3 kapitel 9 § inte har rätt att ta ett sådant beslut. Det handlar nämligen här om en fråga som är av principiell beskaffenhet och som dessutom rör kommunens ekonomi, både på kort och lång sikt. Sådana beslut måste enligt kommunallagen tas av de folkvalda, det vill säga av kommunfullmäktige.
Med kommunmottagning av nyanlända avses, till skillnad från boende för asylsökande (som vid Lysingsbadet), personer som omfattas av lagen om etableringsinsatser. Det handlar då oftast om personer som redan fått uppehållstillstånd i Sverige och som anvisas plats i en viss kommun, eller som själva förväntas ordna sitt boende i denna kommun. Kommunerna är (ännu) inte tvungna att ha några avtal om mottagning och staten söker oftast placera nyanlända i kommuner som man har avtal med. Kommunerna erhåller viss ersättning från statliga skattepengar i cirka två år, men efter denna tid innebär mottagningen ofta ekonomisk katastrof, där staten vägrar betala ut några fler ersättningar för ekonomiskt bistånd, vilket även påpekats av bland annat Växjös kommunalråd Bo Frank (M) i en debattartikel i Smålandsposten den 10 juli i år.
Den omedelbara orsaken till den senaste ökningen av antalet mottagna i Västervik, är att Arbetsförmedlingen höjt Kalmar läns så kallade länstal från 480 år 2011 till 616 år 2012. Detta har i sin tur föranlett Länsstyrelsen i Kalmar län att begära av Västerviks kommun att vi höjer vår mottagning från 60 till 75 personer årligen. Länsstyrelsen hänvisar till att bara antalet asylsökande i Sverige kommer att vara runt 31 000 per år de närmaste fyra åren och att anhöriginvandringen kommer att öka ännu mer, eftersom Sverige skall bli ännu generösare då det gäller detta. Man anser att länet är kapabelt att ta emot ännu fler utländska medborgare för permanent bosättning här. Häpnadsväckande nog ser man också denna asyl- och anhöriginvandring som en åtgärd mot en förväntad brist på arbetskraft i länet.
Det är alltså inte nog med att Västerviks kommunstyrelse redan lagt sig platt för den av samtliga övriga sju riksdagspartier påbjudna massinvandringspolitiken, där flertalet av dem som får uppehållstillstånd inte är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention och inte heller arbetskraftsinvandrare med efterfrågade kvalifikationer eller kunskaper. Det räcker inte med att vi har rekordunderskott i kommunen (borträknat en engångsåterbetalning i premier för kollektivavtalade sjukförsäkringar). Det är inte tillräckligt med att alla verksamheter i kommunen får spara och skära ned drastiskt och att detta går ut över såväl elever i skolan som brukare inom äldreomsorg och hemsjukvård och att personal stressar sig sjuka eller ställs arbetslösa. Det är inte heller nog med att ungdomsarbetslösheten redan är skyhög, att en del av de lägenheter, som fastighetsägare i kommunen nu säger sig vilja ställa till nyanländas förfogande, annars skulle kunna gå till våra unga, om flera av dem kunde få jobb och ha råd att flytta hemifrån.
Nej, inget av detta är nog, utan i all sin självgoda flathet tar kommunstyrelsen detta beslut om ytterligare ökad invandring till kommunen så att det skall märkas så lite som möjligt. Så att man inte behöver debattera frågan där den hör hemma: i fullmäktigesalen.
Sverigedemokraterna i Västervik kommer omgående att till Förvaltningsrätten överklaga att kommunstyrelsen egenmäktigt tagit beslut om ökad mottagning av utlänningar i Västerviks kommun.