Om någon opartisk människa fick en årgång dagstidningar från Sverige och utifrån innehållet där ombads karaktärisera oss svenskar skulle det inte kunna bli annat än att vi är besatta av tävlingsinstinkt och konkurrensbenägenhet och vi förmodar att det är samma förhållande i hela den industrialiserade världen och det är då inte bara innehållet på sportsidorna som ger detta intryck, utan det är genomgående för alla tidningens sidor. Det finns säkerligen många som anser att det är önskvärt och naturligt medfött för alla människor och helt enkelt nödvändigt för vår överlevnad.
Det kan och bör dock ifrågasättas i alla avseenden.
Våra beteenden kan stoppas in i olika fack exempelvis konkurrens- eller samarbetsförmåga. Vilket som blir dominerande i ett kollektiv kan vara beroende av tillfälligheter, men för att ett visst beteende skall cementeras fast i människors medvetande måste det visa sig vara fördelaktigt i något väsentligt avseende under de förutsättningar som för tillfället råder. Men bedömningen om ett beteende är fördelaktigt eller ej sker ju med det förhärskande beteendet som måttstock och det skall mycket påtagliga nackdelar till för att ett invant beteendemönster skall brytas.
Vi skulle tro att vi har lika stora förutsättningar att bilda samarbetande som konkurrerande kollektiv, men alternativet konkurrens har blivit dominerande under utvecklingens gång och inpräntat som ett välkänt mönster i vårt medvetande medan samarbete utanför familjen är oövat och skrämmande.
Konkurrens och tävlan utvecklas om det finns begränsade resurser som alla vill ha och det är ju den situationen som varit förhärskande under evolutionens gång med en påtaglig uppgång under de senaste århundradena med industrialismens och kolonialismens genombrott då ju konkurrensen klart visade sin ohållbarhet i och med att ingen utveckling kunde ske utan katastrofala följder för "underutvecklade" grupper - indianer, gula och svarta - och för naturen i stort, och fortfarande klättrar de starka på de svagas axlar i sin kamp för att komma åt resurser som är nödvändiga för att kunna konkurrera framgångsrikt med andra starka om just dessa resurser. Och det har fått ett samlande namn för att dölja olägenheterna och det är "tillväxt" som av ledande politiker med flera blivit som en de vises sten med vars hjälp alla problem ska kunna lösas.
Konkurrensen har för länge sedan blivit otidsenlig, men lever kvar ändå av gammal vana, medan de stora problem mänskligheten står inför kräver samarbete för att kunna få en hållbar och tidsenlig lösning. Det har inte minst försöken till överenskommelse i klimattfrågan visat.
Konkurrensen och tillväxten har ett mycket effektivt verktyg som måste bort om det ska gå att få till en attitydförändring från konkurrens till samarbete, och det verktyget är det i den industrialiserade världen allenarådande systemet med privat utlånade, räntebelastade betalningsmedel.
Oberoende av alla andra faktorer kräver det systemet ekonomisk och materiell tillväxt. Utan tillväxt kollapsar det med samhällelig obalans och politiskt kaos som följd. En politikernas mardröm som just nu demonstreras i Grekland!
Med den slösaktiga livsstil vi har, vilken oundvikligen hårt tär på vår jords ändliga resurser, är det i högsta grad ansvarslöst att förorda konkurrens och tillväxt. Och om mänskligheten ska ha någon möjlighet till gemensam överlevnad på anständiga, mänskliga villkor utan global apartheid måste samarbete till. Det går inte att åstadkomma om inte tillväxtverktyget, de räntebelastade pengarna, elimineras och ersätts med något annat som inte är behäftat med de olägenheter som hänger ihop med det vi nu har. Och förslag på sådana finns!