Viltförvaltningsdelegationen i Kalmar län har tagit ställning till en nivå för en vargstam i Kalmar län. En majoritet i delegationen har accepterat en nivå på cirka tio vargar i länet. Delegationen var inte enig. Jägarförbundets och LRF:s representanter reserverade sig mot beslutet.
För vår del anser vi att det är rimligt att utreda konsekvenserna av en utökning av antalet vargar innan beslut fattas. Regeringen har givit SLU - Sveriges Lantbruksuniversitet – i uppdrag att utreda effekterna av ett ökat antal rovdjur och fler rovdjursangrepp för landsbygdsföretagen. Utredningen skall vara klar under 2015. Utredningen skall också utreda vad de indirekta kostnaderna blir i form av merarbeten och produktionsbortfall för landsbygdsföretagen.
Vi tror att det är svårt att förena en så stor vargstam som föreslagits med den omfattande betesdrift med nötdjur och får som finns i vår del av landet, en betesdrift som i sig är en förutsättning för att hålla de småländska hagarna öppna. Många håller idag betesdjur i skogs- och mellanbygderna, främst för att slå vakt om det öppna kulturlandskapet trots att lönsamheten är mycket svag. Vi befarar att en ökad vargstam innebär merarbete och en oro som säkert får många att upphöra med betesdriften.
En rimlig beslutsgång hade varit att avvakta med beslut om miniminivåer på antalet vargar tills den socioekonomiska utredningen presenterats för att med ledning av den klarlägga konsekvenserna av en ökad vargstam på landsbygden i Småland.
Om det inte är möjligt att avvakta med beslutet intill dess att den socioekonomiska utredningen är på plats anser vi att följande krav måste vara uppfyllda innan en utökning av vargstammen tillåts:
• De kostnader som skador och förebyggande av skador medför måste fullt ut bekostas av staten. Skall vi få en långsiktig tilltro till den förda politiken kan det inte vara landsbygdens folk som ensamma skall bära kostnaderna för en ökad vargstam.
• Det öppna landskapet och de vackra småländska hagarna måste prioriteras och får aldrig hotas av det totala rovdjurstrycket. Generösa bidrag till rovdjursstängsel måste inrättas samt även ekonomisk kompensation för skötsel av dessa stängsel.
• En återkommande utvärdering av en ökad rovdjursstam måste ske. Det måste också finnas en fungerande licens- och skyddsjakt för att förhindra att nya bördor läggs på landsbygdens folk.