Konsensus inte alltid önskvärt
Urvattnad kompromiss? Valfrihet i äldreomsorgen vill den styrande borgerliga koalitionen i Västervik se. De äldre ska få mer att säga till om när det gäller den omsorg de får och vem de får den av.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allt detta är utmärkt. Valfrihet och mångfald innebär respekt för de äldre, gynnar kvaliteten och gör att skattebetalarnas pengar används mer effektivt.
Men man blir lite nervös när socialnämndens moderata ordförande Marie-Louise Lundgren understryker vikten av tvärpolitisk enighet . "För mig är det viktigt att alla partier är överens om det här", säger Marie-Louise Lundgren i tisdagens VT. Därför har en parlamentarisk arbetsgrupp tillsatts med representanter för alla partier i socialnämnden plus miljöpartiet. Gruppen ska arbeta fram konkreta förslag på hur valfriheten i äldreomsorgen ska kunna öka.
Visst kan det vara bra med politisk enighet kring viktiga förslag. Men det är inte nödvändigt, och ibland faktiskt inte ens eftersträvansvärt att alla kommer överens. Risken med den borgerliga konsensustaktiken är nämligen uppenbar: att vänsteroppositionen som vanligt blockerar försöken att införa verklig valfrihet, så att gruppens arbete utmynnar i en urvattnad kompromiss som inte gör något verklig skillnad.
Väljarna uttryckte sin uppfattning tydligt i valet och förpassade vänstern till avbytarbänken. Majoriteten har majoritet och får inte vara rädd för att använda den.