Konsten att stampa ut ungdomar
Förnekar sig inte. Statsrådet Hans Karlsson gör skäl för sig som arbetslöshetsminister. Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I artikelserien Den förlorade generationen tar socialdemokratiska Aftonbladet upp ungdomsarbetslösheten. Den beskriver de människor som aldrig får något jobb, som inte kommer in någonstans, som har lämnats utanför. Ytterligare 16 100 ungdomar var utan arbete under förra året. Trots högkonjunkturen går det åt skogen. Någonting är allvarligt fel.
I vår egen bygd är ungdomsarbetslösheten värre än på de flesta håll i landet. Alla de ungdomar som här går utan jobb, fick ett bekant budskap av statsrådet och förre LO-pampen Hans Karlsson i riksdagens debatt om ungdomsarbetslösheten på torsdagen. Att Hans Karlsson är slängd på att prata strunt visade han om inte annat i en intervju i den kommunala tidningen Utkik nyligen. I gårdagens riksdagsdebatt bekräftade han på nytt hur väl han kvalificerar sig för ämbetet som arbetslöshetsminister.
"Det är sant att ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige", konstaterade Hans Karlsson. Men han gör inget åt det - utom att snarast förvärra.
Arbetslöshetsministern hamrade in att han står pall inför den massiva kritiken mot lagförslaget om "rätt till heltid" för alla, eller snarare obligatorisk heltid, eftersom det inte är självklart att den enskilde arbetstagaren skall ha rätt till deltidsarbete, även om han önskar det. Det är lika fnoskigt som det låter. Ungdomar kommer att få ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.
Ungdomars största problem är bristen på referenser. Hur skall man kunna visa en blivande arbetsgivare vad man duger till om man inte har något att peka på? Den som tidigare har haft ett jobb kan falla tillbaka på den erfarenheten. Har man varit anställd och prövad tidigare, är det lättare att få jobb igen. Det oprövade kortet innebär en större risk för arbetsgivaren.
Det bästa sättet att kompensera för den risken är att erbjuda en lägre lön till den som aldrig tidigare har haft ett jobb. Har arbetsgivaren samtidigt möjligheten att avskeda en person som inte passar in på jobbet, innebär en sådan lösning en väg in på arbetsmarknaden. Men i regeringen Perssons fantasivärld skall alla jobb vara fullbetalda heltidsanställningar från första dagen.
För Hans Karlsson är det bättre att en 22-åring går utan arbete än att vederbörande får en anställning, som inte är ett heltidsjobb. På annat sätt kan hans resonemang inte gärna tolkas. För regeringen är massarbetslöshet bland ungdomar uppenbarligen ett mindre problem än att utbud och efterfrågan styr en arbetsmarknad, som erbjuder jobb. Men är det värt att knäcka ungdomars självförtroende, bara för att hävda förbehållslösa regelverk och fackliga kommandon?
Centerpartiet driver frågan om särskilda ungdomsavtal, som går ut på att arbetsgivaren skall kunna anställa personer under 26 år på särskilda villkor. Lättare in på jobbet men också lättare ut, om det inte funkar. Det kunde öka chansen för unga att få ett jobb. Bäst vore det om det kunde gälla arbetsmarknaden överlag, men det är inte desto mindre ett förslag i rätt riktning.
Regeringen Persson sviker. Valet kunde stå mellan ett garanterat tryggt jobb med hög lön och ett kanske osäkrare jobb med lägre lön. Men regeringen ser hellre att det står mellan heltidslag eller arbetslöshet.
Hur många fler skall stampas ut?