Konsumentmakt i otakt

Konsumentmästare. Sveriges främste konsument: statsminister Göran Persson. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

Konsumentmästare. Sveriges främste konsument: statsminister Göran Persson. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2006-07-13 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Är hushållskassan lite skral så här under semestertider? Har utgifterna överstigit inkomsterna? Kanske är det då dags att på allvar börja jämföra priser och försöka spara på slantarna. Men går det att lita på att man som konsument får relevant vägledning?
Till skillnad från i många andra länder finns i Sverige ingen politiskt oberoende konsumentrörelse.
I den nysläppa rapporten, "Konsumentrörelse i maktens tjänst" (Timbro), görs en genomgång av de största konsumentorganisationerna i Sverige. Resultatet visar att det finns all anledning att göra en konsumentupplysning om konsumentrörelsen. Vilka är dess förutsättningar att på ett objektivt sätt upplysa konsumenterna?
Redan tidigt under 1900-talet försökte aktivister med folkbildningsambitioner hjälpa människor att leva och välja rätt. Det forskades och propagerades om "vackrare vardagsvara" och bättre bostäder. På 1960-talet blev konsumentupplysning en massmedial fluga. Tidningar, radio och TV fylldes med konsumentupplysande inslag.

I dag domineras konsumentrörelsen av fyra stora organisationer: Kooperativa Förbundet (KF), Sveriges Konsumentråd (SKR), Svenska konsumenter i samverkan (SKIS) och Rättvisemärkt. Utöver detta tillkommer Konsumentverket och dess konsumentombudsman som funnits sedan 1973.
Bortsett från SKIS, som bara delvis har politiker med i sin styrelse, finns det hos de övriga organisationerna starka kopplingar till den socialdemokratiska arbetarrörelsen och den offentliga sektorn. Detta genom att styrelseplatserna upptas av representanter från exempelvis LO, Unga örnar, ABF och Kommunal. Och det faktum att samtliga organisationer har


Göran Persson och/eller Wanja Lundby-Wedin som högsta chef.
Att konsumentrörelsen bedriver opinionsbildande verksamhet är inte något som förnekas. Tvärtom beskriver KF sig själva som en "värderingsstyrd organisation" och Föreningen Rättvisemärkt arbetar för att "väcka opinion och debatt". Att de värderingar som sprids har en stark slagsida åt vänster är däremot inte lika tydligt varudeklarerat.
Ett exempel är inställningen till lågpriskedjor, såsom Lidl. Prissänkning på mat genom att från politiskt håll sänka momsen är OK. Likaså accepteras lågprisalternativ i de etablerade jättarnas regi.
När Lidl rubbar cirklarna blir det känsligt. Det är därför knappast en tillfällighet att det på Konsumentverkets hemsida inte går att få någon träff på "Lidl", trots att myndigheten säger sig arbeta med "matkostnadsundersökningar".
Det är tydligt att kopplingen till makten och finansiären - staten - är viktigare än kopplingen till konsumenterna. Och de som drabbas är just konsumenterna.
Alternativet är naturligtvis inte att kompensera det socialdemokratiska övertaget i organisationerna med en mängd borgerliga opinionsbildare. Alternativet är att låta konsumentrörelsen vara just en oberoende granskare.

Det handlar om att konsumenterna ska kunna bli tillräckligt upplysta för att själva kunna välja. Staten ska sätta upp och övervaka grundläggande regler för säkerhet.
Sedan är det konsumenternas sak att söka information. Är man inte nöjd säger man helt enkelt - nej tack! Upplysta konsumenter är bra. Men dagens "konsumentrörelse" är det inte.
Läs mer om