Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Emma Johansson (M) skrev i VT i veckan att företag skapar jobb, ekonomisk tillväxt, trygghet och välstånd.Jag undrar om hon någonsin tänkt på vad det är hon skriver eller om det bara är ett Moderaternas mantra som upprepas tills de själva tror på det?Visst, jobb kan vara bra - för någon.Ekonomisk eller annan tillväxt likaså - för någonTrygghet är väl alltid bra, medan välstånd som uppnås på någon annans bekostnad har nått en gräns som inte borde överskridas.K. H. Axelsson skriver samma dag att förebyggande arbete är den största vinstgivande investeringen i framtiden och det hoppas jag att Johansson håller med om.Att skriva att jobb skall skapas för att få tillväxt utan att föra en diskussion om hur och varför är att betrakta som en form av slagordsretorik som borde utsorteras ur den politiska vokabulären. Jobb kan uppfattas som hur mycket vi sammantaget arbetar, hur mycket som anses lagom för en dag eller total volym av varor och tjänster, och den första frågan blir då: Har vi anledning att ändra på volymen? Det kan tyckas att det är önskvärt med mera - ökad konsumtion alltså, men där finns minst två begränsande faktorer, den mest påtagliga är att vår jords resurser är begränsade, den andra att det faktiskt tar tid att konsumera, tiden är alltså en begränsande faktor.Om vi så ser på den dagliga arbetstiden finns det ju ingen som helst anledning att förlänga den utöver vad som oundgängligen är nödvändigt för att uppnå den volym som bestäms av de begränsande faktorerna, men den totala tiden bör fördelas mellan de som vill och kan deltaga så att ingen behöver stå arbetslös och tvingas att leva på de arbetandes bekostnad. Vi skulle på så sätt kunna få ett lugnare tempo med mindre stress - en investering i förebyggande arbete.Vår konsumtionsnivå påverkar hur vi mår och den bör om möjligt anpassas så att vi själva mår så bra som möjligt utan att någon annan behöver lida nöd. Solidaritet alltså! Det finns ett antal undersökningar som klart visar att det inte är den absoluta konsumtionsnivån som gör oss lyckliga utan var vi befinner oss i jämförelse med grannarna, och det som dessa undersökningar visat är att det är jämlikheten eller ojämlikheten som gör oss lyckliga eller olyckliga och vi har alla mycket att vinna om vi skapar ett jämlikare samhälle, som då naturligtvis med nödvändighet innebär att de fattiga får en högre konsumtion och de nu rika får en lägre. För detta behövs ingen tillväxt! Det skulle enligt de väl dokumenterade undersökningarna innebära mindre stress, lägre sjuktal, lägre kriminalitet med mera, en påtaglig investering i förebyggande arbete.Jämlikheten bör inte stanna innanför nationsgränserna. Jag har en gång i fullmäktige frågat om inte världsfred och världssvält är något som angår västerviksborna. Svaret blev nej, men det var kommunallagen och inte invånarna som gav det svaret. Jag tror inte västerviksborna eller någon annan i Sverige ställer sig så kallsinnig. En jämlikhet som även omfattar fattiga i andra länder är sannolikt det enda i längden effektiva verktyget för att hejda terrorism - och då även drog- människo- och vapenhandel - som står oss till buds. Ytterligare en investering i förebyggande arbete!Den materiella tillväxten behövs inte. Fördela arbetet så det räcker åt alla i mån av förmåga. Det är två investeringar i framtiden som om de kombineras med en "lagom" resursfördelning skulle ge oss alla en lyckligare framtid!
Debatt
Jan-Olov Bernhard är kommunfullmäktigekandidat för Miljöpartiet.
